Senaste inläggen
Vi åkte till klostret tidigt på morgonen och såg fram emot en stillsam fika med de vitryska nunnorna, och ett stillsamt samtal om hur de bäst ska kunna genomföra en insamling till ett barnhem för barn med Downs syndrom. Nåja, vi kom. Och det började väldigt stillsamt med ters och en liten kopp kaffe. Nunnorna, två unga tjejer, hade kört en vit buss från Minsk till Sala via Oslo. På vägen lade motorn av. De fick poliseskort den sista sträckan och kom fram vid tresnåret på morgonen. Efter kaffedrickandet frågade nunnorna, som hette Olga och Tatiana, om vi kunde hjälpa dem att bära in sakerna i rummet. Vi tolkade det som att vi ska hjälpa dem att bära in resväskorna till sovrummet. Snällt traskade vi efter dem till bilen, som de backade in, och så gick jag in i rummet - som var ett alldeles tomt rum, bortsett från ett bord och en hylla. Jag vände mig om - och såg min man bära in.....................banankartong efter banankartong efter banankartong. Jag såg ut som ett stort frågetecken. Olga log och frågade om jag hade lust att hjälpa till att packa upp.
För att göra en lång historia kort - på mindre än en timme var rummet förvandlat till en välsorterad butik med klosterhatverk. Keramik, ikoner, ljusstackar, leksaker, änglar, nyckelringar i form av påskägg och tysen andra pryttlar och mojänger. Munkarna kommenderades att hämta cd-spelaren, nunnorna satte på skivor de själva spelat in, tände rökelse - och vips förstod vi HUR nunnorna samlar in pengar till barnen på barnhemmet. De åker på säljturné! Men varifrån i fridens namn skulle kunderna komma? Östanbäcks kloster ligger, för er som inte känner till det, mitt i skogen. Nåja. Munkarna visade sig vara mästare av marknadsföring (kära någon, kan inte mitt förlag anställa dem?). De hade satt in annonser i lokaltidningarna, försäkrat sig om att det skulle komma reportrar och dessutom tre busslaster med turister! Kort sagt fick vi hjälpa till med försäljningen, åt i skift, lärde oss allt om åtminstone åtta helgon - och i morgon ska vi tillbaka och leka affär igen!
Åka till Östanbäcks kloster ska jag tydligen och inte alls gå på stan och köpa en vinterkappa och ordentliga stövlar. Ja, det är intressant hur livet kan överraska oss. Jo, vi ska till klostret och möta ett gäng nunnor från Vitryssland som är på besök. Välkommen research till romanen som ju faktiskt ska utspela sig på ett kloster, bland annat. Jag är faktiskt lite orolig just för den biten. Tycker folk verkligen att det är intressant att läsa om hur det går till på kloster? Vem bryr sig, egentligen? Men jag kan inte släppa klostertemat. Det har förföljt mig i tio år.
Elisabets tankar:
Se där, pengarna dök upp på kontot. Regnet avtog. Ångesten också - naturligtvis. Ångest och pengar är som korresponderande kärl: ju mindre pengar på banken desto högre ångest och vise versa.
Förlaget hörde av sig idag också. Jag hade redan gjort upp ett skräckscenario (det är viktigt att göra upp skräckscenarior, och genomleva dem, det renar själen - till skillnad från positiv visualisering, affirmationer och liknande som bara ökar fixeringen vid önskningar och därför är destruktivt), nåja, skräckscenariot gick ut på att de ringer och säger att de inte längre vill ha mina fula böcker. Vilken naturligtvis skulle betyda at jag slutade skriva min roman och istället började jaga efter ett nytt förlag. Men istället sa min förläggare att man absolut ville ha kvar mig - huruvida man även ville ha mina fula böcker var lite osäkert. Jag kunde inte låta bli att fråga hur många ex av Mirakelkuren de sålt och svaret blev - 900. Av en bok som överhuvudtaget inte finns i bokhandlarna. Är det bra eller dåligt? I mina öron låter det väldigt bra, men jag ska höra mig för hos mina guruer, mentorer och tarotkortsläsare:) Sedan måste jag fundera vidare - fast det viktigaste är att Drottningflickan blir en riktigt bra bok! En stabil, mångbottnad, lite galen skapelse ser jag framför mig.
Det gör verkligen ingenting att det regnar - då kan jag bättre koncentrera mig på det arbete jag ska göra idag.
Det gör verkligen ingenting att mina pengar svävar någonstans i cyberrymden istället för att landa på mitt konto - då slipper jag lägga min tid på att konsumera och kan arbeta istället.
Och det gör absolut ingenting att jag har ångest - den är ju bara arbetsmaterial, och arbetsmaterial är ju bra att ha.
Eller?
Lite tröttsamt - ena stunden är jag på topp och ser bara möjligheter, för att nästa stund tappa all energi och inte ens orka röra på mig. Men å andra sidan klarnar mer och mer av strukturen i romanen, och jag förstod igår, när jag tittade på "Brottskod försvunnen" att Mimmi naturligtvis skrämmer skiten ur sin omgivning - och hon kan tänkas vilja begå självmord för att hon inte vågar bli vuxen och skaffa barn, de kan ju bli lika galna som hon...
...fick jag veta idag är en helgalen väldsomspännande tävling som går ut på att man ska skriva en roman under november månad! Precis vad jag tänkte att jag skulle göra i min ensamhet. Jag anmälde mig och det känns lite roligt. Synd bara att jag missar kick-offen på söndag, men jag kan inte, och vill inte heller, avboka skrivgruppen. Egentligen känns det lite skumt - varför håller jag på och leker så här? Jag är inte amatör utan professionell. Kanske har det med min vision i Göteborg att göra? Jag vaknade klockan tre på natten, då hade det gått två dagar av Bokmässan och jag var urförbannad på förlaget och hela världen. Plötsligt såg jag, eller kände, eller hörde ett tydligt budskap: Detta är ju bara en lek. Då släppte all ångesten, oron, missnöjet. Jag kunde bara skratta åt hela grejen med mitt otillfredställda ego. Och nu fortsätter jag alltså att leka:)
Helt plötsligt gick det upp för mig vad jag ska uppnå med att skildra relationen mellan Elisabet och hennes dotter! Det handlar naturligtvis om att som förälder slits man mellan att å ena sidan vilja ha sina barn mycket nära sig känslomässigt - och å andra sidan vilja att de ska bli lyckliga på sina egna villkor. När barnen är små är de fullständigt beroende av föräldrarna och jag misstänker att föräldrar kan njuta av det och sedan ha svårt att acceptera när barnen får egna tankar, skapar en egen inre värld med egna preferenser, som föräldrarna inte kan ha kontroll över. Sedan kastar barnen loss även fysiskt, flyttar ut och blir ihop med främmande människor, och bryr sig mer om dem än om någon annan. Elisabet är ju ledsen när hennes dotter åker till Israel, gifter sig med en ultraortodox och bosätter sig på Västbanken. Sedan när dottern kommer hem finns det tillfällen när Elisabet vill få Rebecka att stanna i Sverige. Men på slutet måste hon släppa henne! Helt! Och acceptera dotterns rätt till ett eget liv, väsenskilt från modern, ett liv där de kanske inte ens kan umgås, men som ändå är hennes eget.
Jo, det kan man. Lovade mina elever att översätta en rysk dikt för dem, och nu har jag gjort det. Blev stolt och vill inte undanhålla världen resultatet!
Introitus
av Bella Akhmadulina
min övers
Vägen till frihet, till tankens klarhet är enkel –
Det räcker med att inte ha tillräckligt varmt på fötterna.
Höstliga promenader längs vägen
Är allt som behövs.
Influensa i oktober – den är allseende som Herren.
Snuvorna störtar ner från de förvintriga himlavalven.
Som änglar med sländevingar
förtrollar de oss i köttet.
Se, här går du förbi träden och murarna,
Ännu okänd för dig själv och lite konstig,
Ännu har inte röntgenstrålarna avslöjat
Benens dimmiga banalitet.
Du är ännu tråkig, frisk och grov,
Men plötsligt – med ett godmodigt leende –
Sänder förkylningen dig sin luftkyss
Och sakta når den dina läppar.
Från och med nu är du sjuk. Du är inte skyldig
Någon någonting. Vännerna får klara sig
utan dig, och festerna. Celsius bekräftar
vördnadsfyllt ditt särskilda ämbete.
Du hör hur det kittlar, hur det rinner,
Kvicksilvret i din mun, hur det stelnar – och genast
Bestämmer dess silvriga exakthet
Graden av tillbedjan som är din.
En tung klunk av hostmedicinen
Skänker dig frimodigt sinne,
Sjukdomens alla sekundära vinster
Och modets stygga kyla. Allt i ett.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
|||||||
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
|||
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
|||
18 |
19 | 20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
|||
25 | 26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
31 |
|||
|