Vad är det med SVT och deras vurm för manliga genier? Mankell skriver om Ingmar Bergman. Mossigt i överkant. Var är den stora satsningen på Karin Boye? Edit Södergran? Astrind Lindgren, för Guds skull! Ja, jag vet att SVT tog tag i Selma Lagerlöf. Men för det första ska man inte använda det som alibi för tio år framöver, och för det andra var serien fokuserad på hennes sexualitet på ett närmast ofrivilligt komiskt sätt. Det manliga geniet är ett genomtröskat tema, utfiskat vatten. Hur såg de kvinnliga geniernas skaparvåndor ut, det vill jag att public service satsar mer på.
Helena
22 december 2009 22:45
Å andra sidan, SVT kan gott vänta tills de har bättre budget. Om de ska göra liknande drama som den hemska Selma Lagerlöf satsningen, kan de låta blir. Jag blev så oerhört besviken på skildringen av Selma Lagerlöf. SVT kan vänta med Boye mfl tills de har råda och möjlighet att göra intressanta rättvisa skildringar.
maria granberg
22 december 2009 23:51
Jag håller med. Tycker dessutom att filmen om Selma Lagerlöf var riktigt dålig precis av den anledning du nämner.
Det var tråkigt då min dotter har tyckt om när jag läst högt ut Selma Lagerlöfs romaner.
Selma Lagerlöf är en sådan intressant och mångsidig författare, att alla förutsättningar hade funnits att göra en dupare, bättre och intressantare film om henne. Och då i relation till hennes författarskap.
Godjul och gott nytt år förresten
http://alce.bloggagaratis.se
Inga-Lina
23 december 2009 14:30
Men är det verkligen en budgetfråga? Lagerlöf-dramat, med tagningar utomlands... kostymerna... gagerna. Nej, det brister snarare på den kreativa sidan. Kvinnor = erotik, män = intellekt. Tyvärr.
Linda L.
25 december 2009 14:12
Men om svt gör ett drama om Selma och ett Ingmar, vad menar du då med vurm för manliga genier? Det är ju faktiskt en man en kvinna eller hur? Även om jag tycker det tjatas alldeles förbannat om gubben Bergman så är han ju den största vi har i Sverige. Dessutom har det väl snackats en massa om hans sexliv också. Äh, det spelar ingen roll, du har ditt sätt att argumentera.
Inga-Lina
28 december 2009 13:09
För varje kvinna går det fem män i SVT:s dramasatsningar. Se där, en vurm:) Och när man då för en gångs skull väljer en kvinna (Selma), så väljer man också att fokusera på hennes sexualitet, inte hennes geni. Ja, det kan hända att Mankell kommer att fokusera på Bergmans kärleksliv helt och hållet, och lämnar hans skaparvåndor därhän. Vi får väl se, när det lider:)
regina
30 december 2009 18:11
Jag håller med om att filmen om Selma Lagerlöf var makalöst dålig.
Då ser man hellre filmer som baserar sig på hennes romaner. Dessa filmer kunde visas ofta. Jag längtar efter att få se Jerusalem.
Jag har läst Mirakelkuren av dig, IngaLina och måste säga att jag beundrar den mycket.
Går i terapi själv nu och känner igen en del i min terapeut. Inte bestämt mig för om terapi egentligen är något för mig.
Ha ett riktigt gott nytt år.
http://regni.bloggplatsen.se
AnnCharlott
31 december 2009 12:48
Det värsta med Selma-dramatiseringen var inte att man fokuserade på hennes sexliv utan att man stoppade in helt påhittade saker som till exempel det bisarra inslaget med utpressningen inför hennes Nobel-tal.
http://bokstavligt.blogspot.com
Inga-Lina
31 december 2009 13:14
Så sant som det är sagt, AnnCharlott, det inslaget var riktigt smaklöst, det med.
Regina! Tack för de snälla orden, och ha ett gott nytt år själv! Lycka till med terapin:)
Helena
2 januari 2010 23:19
Läste precis att det är en debatt i Norge, där NRKs juldrama fått kritik för att vara historisk felaktig och där fokus ligger på ett triangeldrama. Mitt intryck är att kritiken påminner om den vi har mot Selma Lagerlöf-dramat. Och det är en svensk manusförfattare. På något sätt verkar tv-bolag ha svårigheter med att se vad tittarna egentligen vill ha. Tittarsiffrorna är väldigt höga trots kritiken. Trist utveckling.
Inga-Lina
5 januari 2010 15:30
Hej Helena! Jo, jag läste om det norska dramat - håller med de upprörda. Om man nu envisas med att skriva om historiska personer - varför hitta på? Om deras liv inte var tillräckligt dramatiskt (för författaren, alltså), ska man inte skriva om det. Man kan ju välja andra ämnen. Nu blir det historiska skalet en ursäkt för att berätta något helt annat.