Alla inlägg under september 2008

Av Inga-Lina - 22 september 2008 22:54

Den kommer snart! Vad? Jo, boken Påtår! En bok om kyrkkaffe - bullar, böner och berättelser. Innehåller skrönor och recept. Jag har ju tidigare skrivit här på bloggen om mitt hejdlösa fikande - och jag medverkar i "Påtår" med en text som handlar om kyrkaffets teologiska dimensioner. 


 Produktbild

Kyrkkaffet är på många sätt kyrkans själ, på samma sätt som psalmsången, som den folkliga tonen i förkunnelsen, som barnhörnan i kyrkorummet.

© Inga-Lina Linqvist och Libris

Av Inga-Lina - 22 september 2008 11:26

I förmiddags ringde telefonen - det var ett brittiskt riktnummer, och jag undrade lite varför min son ringde mig så tidigt; så här dags brukar han sitta på jobbet. Lyfter luren - en okänd mansröst! Hjärtat hann åka ett varv ner till hälarna och tillbaka. Men det var Staffan Skott! Den kände Tjechov-översättaren, skribent i DN och gift med Maria Nikolajeva, som ju fått professur i Cambrige nyligen. Han hade läst min artikel på Aftonbladet Kultur, den om Tjechov, och ringde för att tala om att han tyckte om den! Man måste översätta mer av denna fantastiska författare. Han är ju som livet självt. "Men visst heter hon Varja, inte Sonja", skrockade Skott i luren, "hon som Lopachin lät bli att fria till". Skamsen medgav jag att det blev visst lite fel där på slutet. "Jag ska genast mejla redaktionen", sa jag, "och be dem att föra in en rättelse". "Låt bli", sa han, "det är nog bara jag i hela Sverige som kan se att det är fel, och så alla de skådespelerskorna som spelat Varja genom tiderna".


Nåväl. Jag mejlade redaktionen. Och nu vill jag be skådespelerskorna om ursäkt.


Odile Nunes

Odil Nunes, Varja 1994

Av Inga-Lina - 19 september 2008 20:02

Ibland känns det kallt och ensamt. Läser i GT den utökade versionen av Nina Lekanders recension av "Drottningflickan". Okej för att får heta Inga-Lisa i första utgången, men vad kan man säga om följande stycke:


Lindqvist skriver (på hemsidan, min anm) om hur den brittiska författaren Susan Howatch – av ”family saga-type” – har inspirerat henne.


Det är otroligt synd att nästan ingen i det här landet vet vad Susan Howatch har sysslat med sedan 1987.



Av Inga-Lina - 18 september 2008 12:53

Ja, det skulle man kunna kalla det när man blir väckt av katten i gryningen och ser morgontidningen på hallgolvet. Plockar upp den och slår upp kulturdelen - och ser där en recension av min senaste roman. Att bli så grundligt sågad innan man ens ätit frukost kan knäcka den mest härdade. Hur hanterar man något sådant då? Gråter en skvätt, förstås. Hotar (vem, kan man undra?) med att sluta skriva. Klär på sig och gör omelett, går till jobbet och köper en annan tidning på vägen. Okej, jag ska kanske inte misströsta helt och hållet... Resten av dagen odlar jag min paranoja. Svenskan har balanserad kritik och seriösa invändningar. Men har recensenten i DN något emot mig personligen? Fanns det verkligen inget gott att säga om boken? Inte ens en liten liten pluttegrej? Så där mal det på. Ett tag. Att vara författare kräver nerver av stål.


Författarnerver


Allvarligt talat frestar den här upplevelsen på. Utmaningen är att hitta tillbaka till skrivbordet. Hur går jag vidare? Mitt problem är inte så mycket taskiga recensioner som min "tvåboksförbannelse". Jag har skrivit två diktsamlingar, två jag-berättelser, två barnböcker, två romaner... Om jag inte bryter den här förbannelsen kommer jag att ångra mig på min dödsbädd. Och att ångra sig på dödsbädden är faktiskt det dummaste man kan göra.

Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18 19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2008 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards