Jag bör kanske göra sak av det. Att man i Sveriges huvudstad inte kan åstadkomma en så enkel attraktion. Jo, jag saknar Malmö lite grand redan. Romanpaniken har idag varvats med jobbpaniken. Jag tror inte jag har gjort så många misstag på tre år som jag gjort de två senaste veckorna. Betyder det att jag håller på att gå in i väggen? Nej, jag är född i fd Sovjet, man gick inte in i väggar där. Vi hade femårsplaner och drack vodka. Inte jag förstås, men alla andra.

http://enbokblirtill.blogspot.com/

Helvetet (som visst då finns!) brakade loss så fort jag landade i Stockholm. Full kalabalik på jobbet med schema-missförstånd och så tusen saker som jag glömt bort, blandat ihop, legat efter med... Den iställda lektionen från i onsdags tog jag igen ikväll och det gick väl bra - men under tiden pågick helvetet hemma hos mig istället. Mitt i alltihop fick jag ett mystiskt telefonsamtal med ett rätt galet förslag om samarbete och sedan ett mejl från min förläggare om "hur vi ska göra". Ja, hur ska vi göra? Vad sägs om att jag skriver en, som min kollega Anna Schulze säger, "helt vanlig jävla roman"? Det vore väl fint!

Sista dagen i Malmö. Ytterligare ett besök i Västra hamnen, lite skvaller och funderingar. Imorgon ska jag tillbaka till Stockholm och undervisa hela eftermiddagen och kvällen.

Inga mästerverk kanske men jag jobbar ju efter principen "vad som helst är bättre än ingenting". Har haft en mycket spännande samtal med K. Gick sedan ut och åt middag på en krog i Västra hamnen och tittade på det vackra folket i Malmö, som skiljer sig lite från det vackra folket i Stockholm. Malmöborna är vildare. Romanångesten blommar för fullt och jag är glad att jag är tryggt förankrad hemma hos mina underbara mostrar och inte ränner ute på stan.

Och det hade jag ingen aning om! Missade det och upptäckte det först när jag skulle gå ut och köpa morgontidningar. Nåväl. I går träffade jag min supertrevliga tarotläserska. Kan man egentligen använda tarotkort som kristen? Naturligtvis inte. Strängt taget är det en synd. Jag ursäktade mig med att jag inte vill veta något om framtiden, utan bara vill förstå den nuvarande situationen, men vi får se vad Jesus säger om det när jag möter honom på andra sidan. Det var i alla fall väldigt fina kort som föll ut, The Sun, Ten of Coins och The Chariot. Dock blev jag varnad för att i brådrasket börja köra över folk i min fina vagn när den fått upp farten. Om en liten stund ska jag ut och äta falafel - och sedan ska jag möta en hemlig inspirationskälla till en av mina huvudpersoner. Möten med denna person ger mig så otroligt mycket energi och laddar mig för lång tid framöver. En egentligen rätt skum del av skrivprocessen....

Det här skriver jag i Malmö, där jag loggat in på någon oskyldig grannes oskyddade nätverk (jag älskar dig vem du än är!). Jag älskar Malmö också, för det är den enda staden i Sverige där man kan köpa GOD FALAFEL. Med saltgurka, fetaost, fräsch sallad - för BARA 15 KRONOR! Å andra sidan blev jag klippt igår , i Malmö, av en riktig klåpare. Jag orkade inte ens fejka min frisörorgasm, utan sa rakt ut att jag var missnöjd. Frisyren saknade plan, tanke, inspiration, allt! Svaret blev att "man inte kan klippa virvlar"! Jo, det kan man. I Stockholm!

Imorgon ska jag träffa min tarotläserska!

...och på alla andra ställen. Äventyret med de vitryska nunnorna fortsatte idag. Det bara vällde in folk i deras improviserade kyrkobod och nunnorna höll långa inspirerande föreläsningar om varje ikon, emaljerat ägg och guldmålat rökelsekar i keramik som bytte ägare. Lunch hann vi i alla fall trycka i oss. Mitt i maten fick min man (och tillika chaufför) ett telefonsamtal om att han behövdes som krishanterare i samband med rån, så han stack. Vi åkte alltså hemifrån klockan halvsju imorse och kom hem för en kvart sedan. Jag tror inte jag har varit så här trött sedan jag födde barn senast. Men Gud, vad mycket material till romanen jag fick!!! Det här var ju som ett skänk från ovan: jag skriver en roman om Elisabet som är föreståndarinna på ett kloster där man driver ett behandlingshem. Och så kommer det nunnor till Sala som driver ett behandlingshem. Vad heter deras kloster? Just det, Sankta Elisabets kloster! Vaddå, research???