Nu har jag läst färdigt. Och tycker fortfarande att boken är ett intressant studium av mänskligt beteende. Elisabeth Hermons berättelse väcker onekligen starka känslor. Men den väcker lika många frågor.

Om manuset hade tagits fram på någon av mina kurser hade jag drivit författaren lite hårdare, tvingat henne/dem att reflektera mer, att mota läsarnas frågor i grind istället för att som nu låta frågorna krypa iväg åt olika håll.

Varför blev tryckfrihetsmålet inte av - egentligen? En liten snutt till förklaring räcker inte, där hade jag behövt huvudpersonens reflexioner, få veta vägen fram till beslutet. Det är skillnad mellan gestaltning och redovisning för mig. Gestaltning är att följa processen, redovisning är att presentera facit.

Hur kom huvudpersonen på tanken att hotade kvinnor skulle kunna gömma sig utomlands? Där hade jag behövt lite mer kött på benen, lite mer av tankar bakom. Huvudpersonen bygger ju upp ett fungerande skydd här i Sverige, hon jobbar för att det ska vara möjligt, det berättas inte om några ärenden där utlandsflytt kommer på tal, och ändå formuleras denna tanke i en målbeskrivning. Varför?

Hur kom det sig att huvudpersonen inte vände sig till en konkurrerande kvällstidning? Om det är så enkelt att hon aldrig kom på tanken, då vill jag som läsare veta det. Så jag slipper undra ifall det låg något annat bakom. Och så vidare.

Skälet till att "Gömda" och "Asyl" har sålt så bra - förutom att de lockade med en sann historia - är att de är effektivt och proffsigt berättade. Inte Dostojevskj precis, men med skruvar och muttrar på rätt ställen. Estetiken spelar alltså roll.

Daniel Sjölin påpekade det nyligen:
Viktiga romaner av Maja Lundgren, Lars Norén, Per Gunnar Evander, Alexander Ahndoril med flera har debatterats för sina ämnens skull. Gott så, men dessa debatter handlade ju uteslutande om vad som är tillåtet att skriva, inte ett dugg om hur man ska skriva.  (följ länken för att läsa hela artikeln)

Var sak på sin plats

(Jag ser att Liza Marklund kommenterar sina konstnärliga överväganden kring "Gömda" och "Asyl" på DN.se Gott så. Men jag undrar om någon någonsin kommer att få veta vad som hände i den här historien, egentligen.)

 

Nicklas Larenholtz

13 februari 2009 18:35

Liza är klippt och skuren för att skriva böcker till vanliga Svensson. Precis det jag är, som inte ögnar igenom böcker likt Dostojevskj. Inte i samma takt om man så säger, men vart kommer det här sluta. Ska det ältas längre fram eller kommer kärnfrågorna få svar nu? Källskydd finns inte längre och papper vinden finns väl kvar?
Som jag har sagt förut så är bloggarna inga näthaverister eller en mobb som vill se förnedrings TV. Vi är konsumenten och Liza:s kunder. De ska man bemöta.

http://nicklaslarenholtz.blogspot.com/2009/02/liza

 

Inga-Lina

13 februari 2009 20:05

Precis vad jag alltid har sagt! Böckerna såldes till de breda folklagren, och när de breda folklagren reagerar måste man som författare och förlag ta sitt ansvar och diskutera seriöst, inte vifta undan läsarna och anklaga dem för att vara litterärt dåligt bevandrade.

Ältas längre fram kommer det nog att göra. Min man är gammal kvällstidningsjournalist och han sa idag när han såg Aftonbladet: "Detta är bara början". Värsta thrillern, eller hur? Jag har i alla fall sällan följt något så spännande. Det skulle vara "Lost" i så fall:)

Allvarligt talat. Det riktigt trista i den här historien är ändå de drabbade barnen. Jag blev mycket obehagligt berörd när jag läste intervjun med Mia i AB idag. Det sättet hon har att tala om sina barn är en form av psykisk misshandel. Barnen skuldbeläggs, och det är förfärligt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kära vänner! Från och med nu hittar ni mig på den nya bloggen:   http://ryskabarder.bloggplatsen.se/   Den är rätt hårt nischad,men kul! ...

Ett nytt år - ett nytt projekt. Under året kommer jag att medverka i en ny blogg, ett projekt där vi tolkar modern rysk poesi och lägger ut tre-fyra dikter i månaden. Vi kommer att fokusera på främst ryska singer/songwriters men även en del moderna k...

Det har varit ett turbulent år för mig, med många omvärderingar, många bekymmer och många vägval. En rolig sak som hänt är att jag skaffat en kolonilott, där överraskade jag mig själv rejält. Under andra halvan av året hade jag för första gången på l...

Vad är det med SVT och deras vurm för manliga genier? Mankell skriver om Ingmar Bergman. Mossigt i överkant. Var är den stora satsningen på Karin Boye? Edit Södergran? Astrind Lindgren, för Guds skull! Ja, jag vet att SVT tog tag i Selma Lagerlöf. Me...

Kan inte fatta att det är sant. Tre veckor ledigt. För första gången på tre år. Ska försöka smälta det. ...