Vad skulle ni tycka om ett par föräldrar som adopterar ett barn, och som tio år senare upptäcker att barnet inte riktigt uppfyller deras förväntningar, som istället för att, säg, spela tennis, snattar godis, vad skulle ni då tycka om dessa föräldrar satte barnet på ett plan och skickade tillbaka henne till det land hon blev adopterad ifrån? Ni skulle kanske tycka att det var förfärliga människor, utan hjärta. Men det är faktiskt något motsvarande vår migrationsminister föreslår idag på DN Debatt, när han anser att folk som misskött sig ska förlora sitt svenska medborgarskap.

PS. Parallellen jag drar är INTE mellan ett snattande barn och en vuxen kriminell. Parallellen är mellan ANSVARET en förälder har för sitt barn, och ANSVARET ett land har för sina medborgare. Alla medborgare, oavsett födelseort.

Resten av mitt resonemang kan man läsa på www.aftonbladet.se/kultur