Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Inga-Lina - 28 januari 2009 20:12

Nu har jag varit och sett filmen. Och det var väldigt fint - ända fram till den sista scenen. Är det någon som förstår varför den finns där? (Kan inte skriva mer för att inte avslöja handlingen. Filmen är verkligen sevärd).


doubt_l


"It takes a cat to do that..."

ANNONS
Av Inga-Lina - 28 januari 2009 00:23

Eftersom barnboken har gått till sättning vågade jag mig ut på stan idag. Där drabbades jag av hybris och köpte nya kläder. De som känner mig vet att jag handlar nya kläder högst en gång om året. Och nu gjorde jag det redan i januari. Beslutet underlättades av att det var rea - att köpa ett klädesplagg till ordinarie pris klarar jag ännu inte av. Så jag shoppade loss; skaffade en skinnjacka och ett par skinnstövlar, två par jeans, en kjol, två toppar, lite nya strumpbyxor. Det betyder att jag imorgon startar Operation Sopsäck och kastar allt i min garderob som är gammalt, urtvättat, absurt och så vidare. Jag gissar att det kommer att bli tämligen tomt i garderoben. Skönt!

ANNONS
Av Inga-Lina - 27 januari 2009 13:28

Förintelsedagen idag - inte mycket att fira, men kanske en del att uppmärksamma. Nu visar det sig att nazisternas mord på civila i öst inte liknade dem i väst, och att detta faktum inte är allmängods utan något nytt.


Offren skottades ner i omärkta massgravar. Under Sovjettiden frågade ingen mera efter dem, men de finns ju där än, och människor minns.

Lars Linder, DN Kultur, 27/1-09


Men Lars Linder, varifrån har du fått detta? Under Sovjettiden gick jag i grundskolan där, och nazisternas dåd på sovjetisk mark visste vi allt om. Genom skolan ordnades minnesdagar och studieresor. Runt omkring mig fanns släktingar som berättade. Och för den läskunninge skrev Jevtusjenko sin berömda dikt "Babij Jar", som just handlar om Ukraina. På mammas sida är min släkt judisk - de som inte evakuerades eller gick med i Röda armén sköts av nazisterna på plats. På pappas sida är min släkt vitrysk/belarusk. Pappas familj kidnappades och fördes bort, krigets slut mötte han som slavarbetare i Österrike. Mer om hans öde kan man läsa i min bok "Avdelnigen för påhittade föremål".


Jag blir bara så trött när Sovjet automatiskt ska få skulden för allt möjligt och omöjligt. Det som utmärkte sovjetisk propaganda var att man inte betonade likvideringen av just judar, utan var noga med att ryssar, vitryssar, kommunister och partizaner strök med. Men att lägga accenter är inte detsamma som att förtiga.


Förresten. Läs den alldeles utmärkta boken "Gärningsmän" av Harald Welzer som jag recenserade i Aftonbladet. Och begrunda igen att absolut ingenting är nytt under solen.

Av Inga-Lina - 24 januari 2009 00:05

Hoppas jag... Nu är det bara korrläsningen kvar att göra på barnboken. Himla fin blev den, min lilla pärla. Inte så liten heller. 235 sidor!


Nu ska jag ha semester några dagar. Imorgon är jag bjuden på middag hos Anna Schulze, på söndag ska jag träna och slappa. På måndag ska jag kanske titta på tulpaner på Åkeshov.


Och sedan, sedan börjar det riktigt roliga. En ny roman. Det är som en ny förälskelse. Outforskat, hoppfullt, passionerat. Igår började jag kasta ner lite anteckningar.


Vi ska bli lyckliga, tack vare detta foto,

för tid och evighet i famnen på varandra.

Tverskaja-gatan flyter mot ett okänt mål,

mot bakgrunden av Pusjkin-monumentet. /Bulat Okudzjava, min övers


Kurman, Katzman, Feinstein, Ginsberg, Silberman... jag ser husen på Frihetsgatan framför mig när jag blundar...


Vad heter de här blommorna?

настурция












Viola


och de här då?



Av Inga-Lina - 23 januari 2009 21:11

Utmattad av all redigering lämnar jag plats åt den yngre generationen.


Obama-låten i rapstil (rap, inte raps)


Obama, han kommer från ingenstans,

han kom för att göra livet till en enkel dans.

Han vill ha fred och jämställdhet.

Vi hälsar honom: "Hello!", "Bonjour!", "Privet!"


/ Jakob Lindqvist

Av Inga-Lina - 21 januari 2009 21:54

Tittade idag på en inspelning av Publicistklubbens debatt om medierna och Gömda. Och jag började fundera på ifall den här debatten har fått några personliga konsekvenser för mig. Konstigt nog har jag inte alls förändrat min inställning till Liza Marklund - jag unnar henne att vara just så rik, framgångsrik, snygg och blond som hon är. Däremot börjar jag bli mer och mer besviken på Jan Guillou som jag alltid beundrat för hans konsekventa vänsterhållning. Och det är nu jag känner mig Sovjetnostalgisk. För där, i gamla Sovjet, hade Guillou efter sina uttalanden på PK blivit uppkallad till, säg, Författarförbundets sekretariat där en strikt klädd herre hade spänt blicken i honom och sagt: "Kamrat Guillou! Ni har fjärmat er från folket. Jag tror att ni behöver tillbringa en tid på en kolchos. Röda Stjärnan blir bra". Ack, dessa drömmar.

Av Inga-Lina - 20 januari 2009 23:09

Fick ett samtal från min moster i Malmö i kväll. "Har du sett att det har stått om dig i tidningen?" sa hon, så jag gick ut på nätet och läste Sydsvenskan. Se där! Merete Mazzarella tar en scen ur min "Drottningflickan" som utgångspunkt för en krönika om vigselceremonier!


”Du kan inte gå längs altargången med din pappa”, utbrister en ung präst mycket bestämt i Inga-Lina Lindqvists senaste roman ”Drottningflickan”. Det sker under ett vigselsamtal och bruden protesterar: ”Men jag vill att pappa ska lämna över bruden! Jag tycker att det är vackert. Och så är det tradition.”

Prästen kontrar: ”Inte i Sverige. Vi skickar inte kvinnor som paket genom kyrkan. I äktenskapet ska ni vara absolut jämställda och det är det ni visar när ni tillsammans går fram till altarringen.” Bruden insisterar emellertid på det vackra och avbryter samtalet för att gå och skaka fram en annan vigselpräst.


...


Inga-Lina Lindqvists präst är värd att tänka vidare på. Vad han insisterar på är ju nämligen att vi verkligen ska sätta oss in i vad ritualerna står för, att vi ska ta dem på allvar. Kyrkan borde överhuvudtaget inte behöva gå med på att folk gifter sig kyrkligt bara för att det är ”vackert”.
(Merete Mazzarella, Sydsvenskan, 14 jan 2009)


Läs hela den roliga och tänkvärda krönikan genom att klicka HÄR


Min man och jag har alltid varit motståndare till att den amerikanska seden med att lämna över bruden skulle få fotsäste i Sverige, där brudparet av hävd går in tillsammans. Första gången vi gifte oss gjorde vi det i mässan. Det var ett mycket genomtänkt val. Om man kan döpa barn i mässan - varför inte då viga sig? En vigsel är ju, liksom dop och begravning, en angelägenhet för hela församlingen. Jag är inte teolog, det var min man som kom på idén. Själv tyckte jag att vi fick en oförglömlig vigsel.


Det finns förresten många intressanta exempel på olika moderna ritualer i Mazzarellas krönika!


Av Inga-Lina - 20 januari 2009 19:49

Åt lunch med min förläggare igår, och pratade lite om framtiden. Det var verkligen trevligt, och vi är så överens om allting, att nu är det verkligen bara att tuta och köra med nästa roman. Och hoppas på det bästa. Redigeringen av barnboken fortskrider. Igår skrev jag en recension och ikväll ska jag skriva en till. Idag har jag undervisat på Skrivarlinjen. De håller på med det självbiografiska blocket nu och idag höll jag en liten föreläsning med mycket skrivövningar kring ämnet "Form och innehåll". Vi gjorde en massa tossiga grejer, och kastade om mellan form och innehåll, mellan självupplevt och fiktion. En idé som föddes under lektionen var att man skulle kunna gå omkring i en t-shirt som det stod "Baserad på en sann historia" på. Det var tyckte jag var omåttligt roligt. Ska kanske göra verklighet av det.

Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2010
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Inga-Lina med Blogkeen
Följ Inga-Lina med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se