Alla inlägg den 7 januari 2008

Av Inga-Lina - 7 januari 2008 14:26

Jag bara lägger ut texten här på förekommen anledning


Nu slog pionjärerna på sina trummor. Traktorfabrikens unga skrek något taktfast och obegripligt. Det var stökigt, högljutt och varmt. Trafikstockningar uppstod och upplöstes i parti och minut. Man bar på en pappfigur som föreställde kapitalismen. En muskulös papparbetare slog honom med papphammare på höghatten. Flickorna sjöng ”Från tajgan till de brittiska haven är Röda armén starkast av alla”. Gymnasterna slog volter i sin egen lilla värld. Uppe på lastbilarna stod de minsta barnen längst ut och de lite äldre i mitten. Den minderåriga hären viftade med pappersblommor och hade hjärtans roligt”

 

Så beskrivs det traditionella Första Maj-firandet i romanen”Tolv stolar”, den mest citerade av alla ryska romaner. Den utspelar sig på 1920-talet men även jag, uppvuxen i Sovjet på 70- 0ch 80-talet i skuggan av Brezjnevs berömda ögonbryn, minns de där pappersblommorna. De sköra pappersarken i regnbågens alla nyanser som fröken kom med och som vi klippte och vek tills de blev till rosor, pioner, gigantiska förgätmigej.

 

Festen har sedan Sovjetunionens födelse sett likadant ut. Ut och iväg okristligt tidigt på morgonen och formera kolonner i vårens bitande kyla; vem vill bära banderoller? Ingen, de är för tunga, men till slut kommenderas några stackare. Trafikkaos när ortens alla företag och skolor ska paradera förbi den lokala partieliten; men som tack för insatsen bjuder staden på både dans och blåsorkester i Folkets Park och extra leveranser i livsmedelsaffärerna. På kvällen är det fest. Middagar hemma hos; först tio-tolv varma och kalla förrätter – ägghalvor i majonnäs, kalvtunga med pepparrot, potatissallad med saltgurka – och så varmrätt och tårta förstås. Inte så många kvar som kan njuta av tårtan, de vuxna männen har hunnit få i sig minst en halvrör vodka var och kvinnorna är totalt utslagna efter att ha kokt alla dessa tungor och rört ihop alla dessa såser av surgrädde. Men jag sitter kvar och mumsar på mormors kaka och fingrar på min pappersblomma, så röd, så vacker, så skör.

 

Första Maj var ändå en av de uthärdliga högtiderna. Svårare var det till exempel att helhjärtat fira Revolutionens dag i oktober. Kallare att demonstrera och mer kontroversiellt. Var revolutionen egentligen en revolution eller bara en bolsjevik-kupp?

 

Att ha varit barn på Sovjettiden har sina fördelar. Till exempel visste jag redan på mellanstadiet vad bas och överbyggnad var och kunde göra klassanalys av Tjechovs novell Damen med hunden. Jag var bekant med begreppet alienation och förstod att vinst uppstod ur mervärdet. Och naturligtvis var jag medveten om vad vi firade Första maj. Arbetet. Detta arbete som kunde skapa både alienation och mervärde. Sovjet var arbetarstaten, proletariatets diktatur. Den som inte arbetade skulle inte heller äta. Varken kålpiroger eller marinerad svamp.

 

Första gången jag såg ett förstamajtåg i Sverige trodde jag att de som gick i det också var utkommenderade av sina arbetsplatser. Jag var förvånad över att så många invånare tilläts springa lösa på gatorna och det dröjde innan jag förstod att det var frivilligt och inte obligatoriskt att gå med i tåget. Knappt hade jag hämtat mig förrän det var dags för nästa chock: den svenska arbetarrörelsen hade i princip övergett Marx. Marx var inte heller obligatorisk. Den marxistiska vokabulären användes bara av sekteristiska sammanslutningar med bokstavskombinationer.

Det tycker jag fortfarande är synd.

 

"Den härskande klassens tankar är under varje epok de härskande tankarna”, så låter Marx´ och Engels välbekanta formulering som jag fått i mig – om inte med modersmjölken så med rödbetssalladen på förstamajbordet.

 

För mig är det så enkelt att skådespelarens arbete förstår man med hjälp av Stanislavskijs terminologi, sitt undermedvetna med Freuds och det samhälleliga varat med Marx. Livet blir så mycket roligare då och kan man göra klassanalys på allt från krukväxter till romantisk kärlek.

 

”Man ska ju vara två” heter en nyutkommen doktorsavhandling om manlig längtan efter kärlek i Norrlands glesbygd. Lissa Nordin slår där fast att det inte råder någon nämnvärd kvinnobrist i Norrland. Så varför är så många norrländska män ogifta – och varför åker de till Ryssland på jakt efter kärleken? Jo, det är så här nämligen att norrländska män inte blir ihop med kvinnor som de känner sedan barnsben på grund av den rådande – härskande – tanken om att den romantiska kärleken bör uppstå mellan folk som inte är bekanta med varandra. Den är ju naturligtvis en urban medelklasstanke – men norrländska män och kvinnor rycks med i den härskande klassens drömmar istället för att göra en nykter bedömning av sin verklighet som arbetarklass i glesbygd och gifta sig med killen eller tjejen nästgårds som man har gjort i generationer.

 

Nu bär det av mot Ryssland istället…

 

Min ryska frisörska är som ryska kvinnor är mest: artig men reserverad. Jag hade klippt mig hos henne och fläkt ut mig och mitt privatliv på sedvanligt svenskt maner ganska länge när hon efter mycket vånda äntligen ställer en personlig fråga: ”jag har tänkt”, säger hon, ”jag vet inte riktigt hur jag ska ställa den här frågan. Du är ju gift med en svensk man”. Ja, det kan jag ju inte förneka. ”Du”, fortsätter hon, ”hur är de egentligen, de svenska männen?”

 

De svenska männen, säger jag, de är … jämställda, förstås. De kan laga mat. Och sy i knappar. Sköta ett hushåll överhuvudtaget.

 

I spegeln ser jag stjärnor av längtan tändas i min frisörskas ögon och jag fortsätter inspirerat:

 

En svensk man kan ta hand om barn. Han förväntar sig inte att du ska serva honom utan kan själv tänka sig att servera dig en kopp te. Och när han kommer hem lägger han sig inte i soffan med en tidning utan sätter igång med att fixa och dona i hemmet.

 

Nu är jag rädd att frisörskan svimmar. ”Är det sant?” viskar hon. ”Jag har hört om det men inte riktigt trott på det. Jag funderar, förstår du, på att kanske våga… försöka bli ihop med en svensk”.

 

Jag önskar henne lycka till av hela mitt hjärta.

 

I Lissa Nordins avhandling läser jag de svenska männens lovsånger till de ryska kvinnorna.

Naturliga, vackra och givmilda, framgångsrika i sina yrken och med båda fötterna på jorden.

Snacka om äktenskap instiftade i himlen!

Så varför spricker de då så ofta?

Och kan klassanalysen hjälpa oss?

Inom marxistisk teori finns begreppet falskt medvetande. Institutionerna i kapitalistiska samhällen förleder arbetarna så att de sätts ur stånd att inse sina objektiva intressen.

 

De norrländska männen, som sitter fast i ett medelklassideal om hur den romantiska kärleken bör se ut, gå till och kännas beger sig på jakt efter den till huvudstäderna i Baltikum eller till världsmetropolen S:t Petersburg. Varför just dit? Därför att dit går det flyg och bussar. Dit tycker den urbana medelklassen om att resa. Men där finns inte de kvinnorna som objektivt sett skulle vara intresserade av att leva på landsbygden; varken den svenska eller den ryska. Och det är här den skira verkligheten, med Jan Myrdals ord, trasas blodig av drömmarna.

 

Vore det inte bättre om männen istället åkte ut till Sibirien, till de ryska byarna där kvinnorna skjuter björn och kör skoter, kvinnorna som skulle trivas i Norrlands inland därför att de hade känt sig som hemma där?

 

Nåja, ingen kommer på det och det är ett vackert exempel på vad som händer om man inte pluggar sin Marx som vi fick göra i skola nummer nio i Borisov.

 

Idag är det första maj. I Norrlands inland lägrar lugnet sig – det är fortfarande en röd dag och de ryska kvinnorna som gift sig med de fantastiska svenska männen jagar förtvivlat på Ica Maxi och Coop Forum efter någonting som åtminstone på håll påminner om surgrädde och riktig saltgurka. Men ingen viker pappersblommor längre.

 

Jag kokar tunga och rör ihop majonnäsen, tänker på att det mänskliga arbetet bildar själva substansen av värdet hos en vara, att en vara är en för marknaden frambragt produkt. Jag tänker på Marx och på att han utgick ifrån att människan kom i kontakt med sitt sanna väsen först då hon fick utlopp för sin kreativitet, sitt arbete. Det är det vi firar idag.

Människan. Arbetet. Verkligheten.


Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4 5
6
7
8
9 10
11
12
13
14
15
16 17
18
19
20
21
22
23
24
25 26
27
28 29 30
31
<<< Januari 2008 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards