Nu går vi in i hösten, Bokmässan är över, och jag vill hinna fylla frysen med svamp. Bokmässan blev en riktigt glad upplevelse - mitt seminarium om mödrar och döttrar var välbesökt, jag fick signera en massa böcker och blev bjuden på fina middagar och det sista jag såg innan jag somnade på hotellrummet var en stor blombukett som förlaget hade skickat. Kort sagt kände jag mig som en riktig författare, eller snarare som Askungen på bal - de korta stunderna av glamour är ju kanske det som motiverar en under de oändligt ensamma dagarna när man bara skriver och läser, läser och skriver. Väl hemma fick jag två otroligt trevliga läsarbrev - kan inte låta bli att skryta lite.

Jag minns inte att jag någonsin läst en bok som rört sig över ett så brett fält. Det är lätt att tycka om människorna du skriver om, de känns så "mänskliga". Befriande i dessa tider då vi översköljs med shabloner.

Jag har aldrig tänkt på att alla de fasansfulla känslor man tillskriver de som våldtas skulle vara släkt med den sk hederskulturen. Det är tänkvärt. 

Herregud, Inga-Lina, vilken underbar bok! Den är ju så ROLIG!  En riktig höjdare. Det var verkligen länge sedan jag skrattade så mycket, och hög dessutomt, medan jag läste en bok. Började idag och har nu kommit  drygt halvvägs. Kan inte sluta läsa.

... Jag har läst ut Drottningflickan nu. Helt ärligt så är det en av de mest intelligenta romaner jag läst.

Nu hoppas jag bara innerligt att alla som köpt boken på mässan läser den, och tycker till. Det allra bästa är om folk gillar vad jag gjort och rekommenderar boken till sina nära och kära. Men ALLA synpunkter är välkomna - jag är ännu inte en trollkarl, jag är bara en lärling.

I onsdags var jag ute i skogen, men det började störtregna och vi fick fly. Hittade skydd på Sollentuna skytteförenings veranda - tack! På lördag gör vi ett nytt försök, och jag hoppas verkligen på brittsommarväder.

Den kommer snart! Vad? Jo, boken Påtår! En bok om kyrkkaffe - bullar, böner och berättelser. Innehåller skrönor och recept. Jag har ju tidigare skrivit här på bloggen om mitt hejdlösa fikande - och jag medverkar i "Påtår" med en text som handlar om kyrkaffets teologiska dimensioner. 

Kyrkkaffet är på många sätt kyrkans själ, på samma sätt som psalmsången, som den folkliga tonen i förkunnelsen, som barnhörnan i kyrkorummet.

© Inga-Lina Linqvist och Libris

I förmiddags ringde telefonen - det var ett brittiskt riktnummer, och jag undrade lite varför min son ringde mig så tidigt; så här dags brukar han sitta på jobbet. Lyfter luren - en okänd mansröst! Hjärtat hann åka ett varv ner till hälarna och tillbaka. Men det var Staffan Skott! Den kände Tjechov-översättaren, skribent i DN och gift med Maria Nikolajeva, som ju fått professur i Cambrige nyligen. Han hade läst min artikel på Aftonbladet Kultur, den om Tjechov, och ringde för att tala om att han tyckte om den! Man måste översätta mer av denna fantastiska författare. Han är ju som livet självt. "Men visst heter hon Varja, inte Sonja", skrockade Skott i luren, "hon som Lopachin lät bli att fria till". Skamsen medgav jag att det blev visst lite fel där på slutet. "Jag ska genast mejla redaktionen", sa jag, "och be dem att föra in en rättelse". "Låt bli", sa han, "det är nog bara jag i hela Sverige som kan se att det är fel, och så alla de skådespelerskorna som spelat Varja genom tiderna".

Nåväl. Jag mejlade redaktionen. Och nu vill jag be skådespelerskorna om ursäkt.

Odil Nunes, Varja 1994

Ibland känns det kallt och ensamt. Läser i GT den utökade versionen av Nina Lekanders recension av "Drottningflickan". Okej för att får heta Inga-Lisa i första utgången, men vad kan man säga om följande stycke:

Lindqvist skriver (på hemsidan, min anm) om hur den brittiska författaren Susan Howatch – av ”family saga-type” – har inspirerat henne.

Det är otroligt synd att nästan ingen i det här landet vet vad Susan Howatch har sysslat med sedan 1987.

Ja, det skulle man kunna kalla det när man blir väckt av katten i gryningen och ser morgontidningen på hallgolvet. Plockar upp den och slår upp kulturdelen - och ser där en recension av min senaste roman. Att bli så grundligt sågad innan man ens ätit frukost kan knäcka den mest härdade. Hur hanterar man något sådant då? Gråter en skvätt, förstås. Hotar (vem, kan man undra?) med att sluta skriva. Klär på sig och gör omelett, går till jobbet och köper en annan tidning på vägen. Okej, jag ska kanske inte misströsta helt och hållet... Resten av dagen odlar jag min paranoja. Svenskan har balanserad kritik och seriösa invändningar. Men har recensenten i DN något emot mig personligen? Fanns det verkligen inget gott att säga om boken? Inte ens en liten liten pluttegrej? Så där mal det på. Ett tag. Att vara författare kräver nerver av stål.

Författarnerver

Allvarligt talat frestar den här upplevelsen på. Utmaningen är att hitta tillbaka till skrivbordet. Hur går jag vidare? Mitt problem är inte så mycket taskiga recensioner som min "tvåboksförbannelse". Jag har skrivit två diktsamlingar, två jag-berättelser, två barnböcker, två romaner... Om jag inte bryter den här förbannelsen kommer jag att ångra mig på min dödsbädd. Och att ångra sig på dödsbädden är faktiskt det dummaste man kan göra.

Det ska verkligen bli spännande. Enligt min lilla omröstning på bloggen räknar 36,4 % av er med att få ett gratis ex. Och då kan jag ju säga att de är på väg:)

Annars så går jag här och vankar och våndas. Försöker att inte tänka på mottagandet, men tankarna överfaller precis innan jag somnar, eller i andra obevakade ögonblick.

I lördags var jag ute och plockade svamp i hällande regn, och det var riktigt skönt. Naturen har en helande verkan, det upptäckte jag när jag bodde i Jämtland. Innan dess trodde jag inte riktigt på det. Nåväl. De sista karljohansvamparna och björksopparna har jag torkat. Blodriskorna har jag saltat in. Till vilken nytta då? Ingen aning. Kanske kan man hacka ner dem i potatissallad. Lite diverse skivlingar har jag stekt och mejat ner i en potatislåda tillsammans med färsk rosmarin, persilja, citronsaft och en skvätt soja. Smörsopparna har jag förvällt och fryst in - och en liten del har jag marinerat, men det är bara jag här hemma som upskattar marinerad svamp. Känner mig så nöjd och duktig. På lördag är det dags igen - och då startar jakten på trattkantarellerna som bevisligen har synts i trakten!

Nu är det klart! "Drottningflickan" har fått en egen hemsida med extramaterial, utdrag ur boken, lite om författaren och annat smått och gott. Ni är alla hjärtligt välkomna!

"Drottningflickans" hemsida

Jag ligger efter så fenomenalt mycket att det inte är sant. Med allt. Idag känns det i alla fall som att jag ska upp i sadeln igen. Men några roliga grejor har jag i alla fall gjort - jag har varit i två dagar på ett ställe som heter Hjelmserydstiftelsen. Höll ett föredrag om den ryska litteraturen där - ett oväntat bra föredrag, jag blev själv lite överraskad hur jag fick ihop det. Måste skriva ner det! Och dessutom anmälde jag mig till en helgkurs där - i oktober. I bonadsmålning. BONADSMÅLNING. Jag ska måla en bonad. Det ska bli riktigt skönt. Min hemsida skulle man nästan kunna smygtitta på nu. Den är inte hundra procent klar, men man kan t ex titta på extramaterial och kalendarium.

Hemsidesmygtitta kan man HÄR

... i Malins A-Ö. Men jag gör ändå ett försök att hänga med.

Författare: lätt som en plätt. Tjechov! Det säger väl allt. Sitter just nu och läser hans brev. Är inne i min årliga omläsning av hans samlade verk. Njuter och förtvivlar över hur lite som är översatt till svenska.

Litterärt verk: Tre systrar, av Tjechov då förstås. Den finns i alla fall på svenska, och i pocket dessutom.

Karaktär på T - Trigorin i "Måsen". Kändisförfattaren som gör världens bästa naturbeskrivningar.

ur Dramatens uppsättning av Måsen 2007

Malin har kommit i bokstaven K i sin oförtröttliga kamp för boklig bildning.

Författare på K finns det väldigt gott om i min bokhylla, så jag småfuskar och tar två: Marian Keyes och Sophie Kinsella är chicklitförfattare båda två. Keyes ska jag inte orda så mycket om, hennes starka och svaga sidor är väl sönderdiskuterade. Kinsella gillar jag därför att hon vågar skriva om pengar, om brist på dem, om ångesten som denna brist framkallar.

Bok på K är CS Lewis´ "Kristens omvägar". En komisk översikt över modern idéhistoria - ur kristen synvinkel. Inte världens mest lättlästa bok, men mycket givande för den som ger den lite tid.

Romangestalt på K är jättesvårt. I någon sorts desperation gick jag igenom mina egna romangestalter - och ingen, ingen hette något på K. Sen kom jag på det - Klark Svensson, förstås. Han var huvudpersonen i mina två barnböcker (kommer jag någonsin att bryta tvåboksförbannelsen jag verkar ha dragit över mig?)

Omslag av Annika Lundholm Moberg

Mycket intressant intervju med Solzjenitsyns första hustru har Expressen återpublicerat idag. Dock lite märkligt ordval av Gunnar Johansson.

Natalja och Alexander möttes 1936. De var jämnåriga, studenter vid universitetet i Rostov vid Don i södra Ryssland. Hon läste kemi. Han skulle bli författare, men läste ändå matematik, eftersom han ansåg att det var den bästa utbildning han kunde få i Rostov.
– Det jag framför allt fäste mig vid var hans optimism, hans tro på framtiden, på att allt skulle bli bättre, berättade hon för mig.
De gifte sig 1940. Året därefter skickades han till östfronten som artillerikapten.

Östfronten tror jag inte alls att han åkte till - om han inte skulle slåss mot japanerna. För tyskarna var det en östfront - inte för en sovjetisk officer.

Följande trevliga överraskning bjöd livet på i eftermiddag:

Hej Kultursidan!

Tack till Inga-Lina Lindqvist för gårdagens recension

"Signalspaning" och

även runan om Solsjenitzyn: finns det någon roligare skribent än

Inga-Lina, som samtidigt som hon är rolig säger vad hon tycker (på

allvar)

och är så klok?

Jag njöt av hennes muntra klokhet. Thankyou for the music, dear

Inga-Lina!

Hälsningar, Tor Lundmark i Umeå

Tack, Tor! Det är sådant som lyser upp ett molnigt sommarhimmel.

Jag har lämnat ifrån mig en rätt stor text och det känns efter de senaste dagarnas hysteriska recenserande som om min hjärna blivit tre kilo lättare. Kolla förresten Aftonbladet Kultur på nätet, så kan ni läsa mina funderingar kring både Solzjenitsyn och ett för mig så pass udda ämne som raggning. Nu har jag snart varit gift i tjugo år, så raggning har liksom inte stått så högt upp på agendan. Men jag har hållit mig uppdaterad via min äldsta son. Min hemsida är verkligen på väg, den ligger utlagd just nu i en arbetsversion, men mycket återstår innan jag vågar visa den för någon. I övrigt fortsätter jag att jaga en utbetalning som hade gått iväg från betalaren den 29 juli, men ännu inte funnit sin väg till mitt konto. Jag förstår det inte! Om kontonummer stämmer och pengarna inte har kommit i retur - var är de då??? I vilket parallellt universum? Vad händer med dem där? Jag har aldrig hört något liknande i alla fall.

... levererar Malin sina utmaningar. A är ju en jättebra bokstav! Får se...

Författare på A är Anna Achmatova, den ryska poesins grand old lady. Hon är just nu aktuell med en nyutkommen volym, och den kan man läsa om här. Achmatova är i den ryska traditionen en poet större än livet självt, och även de svenska översättningarna är läsvärda.

Anna Achmatova

Bok på A är en doldis, Taylor Caldwells A prologue to love. Ett synnerligen tummat exemplar står i min bokhylla - det köpte jag på ett loppis i Kanada i ett läge där jag var desperat efter att få något att läsa. Och boken var en fantastisk, djupt originell kärlekshistoria.

Taylor Caldwell

Litterär karaktär på A måste ju också bli en kvinna, och jag väljer Aglaja, den enda förnuftiga och handlingskraftiga personen i Fjodor Dostojevskijs Idioten. 

Här kan man se Olga Budina som Aglaja i den senaste filmatiseringen.

Olga Budina i rollen som Aglaja

Malin är framme vid bokstaven S, och jag är med blan de sista... men de sista skola bliva de första etc, etc

Författare på S som jag skulle vilja uppmärksamma är Göran Sahlberg, vars roman "När tiden tog slut" är en riktig pärla. Jag är bara så bekymrad att den går en massa läsare förbi, så jag tipsar om den överallt.

Bok på S - jo, det är "Skönhetsmyten" av Naomi Wolf. En klassiker i feministlitteraturen, ett oumbärligt redskap för analys och självreflexion. Jag använder den som peppning, vitaminpiller och adrenalinhöjare. Finns antikvariskt eller på bibliotek.

Karaktär på S ... hm, vem kan det vara? De enda som av olika arbetsrelaterade skäl snurrar i min hjärna är Siegfried, Siegmund och Sieglinde från Nibelungenringen, som faktiskt är baserad på en medeltida berättelse, Nibelungensången.