Senaste inläggen

Av Inga-Lina - 26 maj 2008 11:13

Dagen efter Eurovision Song Contest sitter jag i köket hos mina ryska vänner  Y. och N. och dricker te.

Jag försöker hämta mig från det nationella traumat det innebär att se Charlotte Perelli på 18:de plats.

Y. tröstar mig: ”För all del, den svenska låten var kanske inget mästerverk och showen lite fattig, men vad gör det när en svensk undersköterska i princip kan leva på sin lön, när vägarna i Sverige faktiskt är asfalterade och pensionärerna får sina pengar precis på dagen. Vi i Ryssland är ju däremot tillbaka i Sovjettiden. Bristfällig infrastruktur utanför storstäderna, utbredd fattigdom och skenande priser – men vi kan hyra en Stradivariusfiol och rada upp hela Svansjön bakom Dima Bilan, ja och hela landslaget i ishockey om det behövs. Ifall det inte skulle räcka med konståkarna. Vi kan alla detta, men inte ge vår befolkning hygglig levnadsstandard”.

N. blir arg, börjar prata om hur illa Ryssland behandlas i internationella sammanhang och snart är diskussionen igång om vem som egentligen segrade i andra världskriget, och vem som gett de baltiska staterna rätt att skriva om historien. ”Snart kräver de väl Ryssland på skadestånd också”, skriker N, ”för att vi ockuperat dem”.

Jag dricker mitt te och känner hur krafterna återvänder.

Charlotte Perelli, allt är förlåtet!

Vi slipper i alla fall betala östländerna skadestånd!

Av Inga-Lina - 24 maj 2008 14:10

... fast det är knappt. Min senaste tidskriftskrönika kan man i alla fall lyssna på här. En som var nöjd var min man, och han är sträng. På måndag ska jag ge mig in i en närkamp med Skatteverket. Jag önskar att jag hette Posener, jag önskar att jag tömt ett tiotal bolag eller åtminstone befunnit mig på flykt undan rättvisan. Men ack, så glamoröst är inte mitt liv, jag är bara en helt vanlig slarvig småföretagare. Solen skiner - jag ska till Plantaget, fika och skriva medan min man handlar blommor till balkongen. men sedan - sedan ska jag naturligtvis se på Eurovision. Jag gillar Norges låt, och Kroatiens och Georgiens... Rysslands låt är inte så kul som låt, men att lyckas få med sig både en Stradivariusfiol OCH en världsmästare i konståkning tycker jag är en bedrift som bör belönas på något sätt.


Pljusjtjenko forever:)

Av Inga-Lina - 21 maj 2008 00:37

Den polska dokumentären om den vitryske målaren och rebellen Pusjkin visade sig vara en obehaglig historia. Det är nästan så att man skulle föredra Lukasjenkos diktatur framför oppositionella som Pusjkin. Han vräker ur sig rasistiska uttalanden om ryssar, lismar för det polska kamerateamet och tvingar frun att visa upp sitt adelsbevis - det kan man kanske stå ut med. Ingen är perfekt. Men när han under firandet av Segerdagen ställer upp en serie porträtt av vitryska nazikollaboratörer på stadsmuseets trappa i Minsk måste jag beundra de belaruska polisernas självbehärskning. De nöjer sig med att bära iväg honom. Han hade inte kommit lika billigt undan om jag hade varit i närheten. Under nazisternas ockupation avrättades mina judiska släktingar på marknadstorget i Borisov. Under nazisternas ockupation kidnappades min belaruska farmor och hennes barn - de tvingades arbeta som slavar i Tyskland och Österrike. Hur kan man vara så historielös att man utnämner vitryska samarbetsmän till frihetshjältar? Jo, det kan man om man, som filmens huvudperson, pratar om andra världskriget som "en sammandrabbning av två totalitära system". Hitler och Stalin är lika goda kålsupare, och därför var det befogat av de "vitryska hjältarna" att under kriget ange judar och avrätta partisaner. När min pappa, som överlevde kriget, begravdes för två år sedan, var hans kista täckt med den röd-vita flaggan, Belarus stolta symbol. Att se samma flagga i händerna på Pusjkin gör mig illamående. Belarus förtjänar andra alternativ till diktaturen.

Av Inga-Lina - 19 maj 2008 21:53

Det är helt tomt. Det ekar. Jag skakar på huvudet, till höger och till vänster, men det skallrar inte ens. Känslan är inte helt och hållet behaglig, kan jag säga. Idag har jag suttit i sammanträden hela dagen, men det var så himla trevliga sådana! På morgonen träffade jag min redaktör och vi tittade på romanluntan. Sedan gick jag runt i centrum och plockade på mig tidskrifter till min nästa tidskriftskrönika. Skrivarakademin bjöd oss som ska ta hand om Barn-och ungdomslinjen på lunch uppe på Observatoriekullen. Och så sammanträdde vi lite till. Sedan var det Öppet Hus och så gick jag hem. Min man hade köpt pioner till mig.



Av Inga-Lina - 19 maj 2008 00:43

Med redigeringen, med omskrivningarna, med början, med slutet, med mitten, med allt.


Min roman i ett nötskal

Av Inga-Lina - 14 maj 2008 23:05

Möten, möten, möten hela dagen, trevligt alltsammans, även om det tar på krafterna.  Men så fick jag en bok i present - för det första var den vansinningt vacker (fattar inte hur förlaget Lejd har råd med så flotta omslag), och för det andra har jag tydligen en riklig läsupplevelse att se fram emot - så här lät det i Kulturnytt igår. Ja, det är chefen som skrivit den - Erik Grundström, "Glöm inte kannibalerna". Men det finns inga omslagsbilder ute! Nu saknar jag verkligen en digitalkamera.


Från min redaktör fick jag detta roliga klipp:

http://www.youtube.com/watch?v=Zo1XFz0kac0


Jag kan på heder och samvete intyga att det är EXAKT så det går till.

Av Inga-Lina - 13 maj 2008 10:56

Skulle jag inte vara färdig i november? Det är ju maj där ute nu! Och jag sitter fortfarande och våndas. Nu har jag kommit på att början är fel. Början är definitivt fel. Det kan verkligen inte börja på det här sättet. Måste skriva om början. Det ska jag göra nu. Klockan två kan ni förresten lyssna på mig i radio i Nya Vågen - fy vad jag skäms för att jag inte kunde uttala Helena von Zweigbergks efternamn. Och för att jag fräste åt Björn Wiman för att han sa "fitta". Det var väl inget att bli arg på. Men jag hann i alla fall uttrycka min uppskattning för hans roliga artikel igår.

Av Inga-Lina - 8 maj 2008 18:03

... orkar jag väl. Den ena avslutningen efter den andra på Skrivarakademin. Det ena frilansknäcket efter det andra ska bli färdigt. Min roman ligger i sin senaste version på skrivbordet och jag är så rädd för den att det inte finns några ord. Åt hur som helst en supertrevlig lunch med Jenny Jägerfeld idag - det är skönt att få dela sina våndor med någon. Är rätt nöjd med min tidskriftskrönika idag också.

Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2010
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards