Inlägg publicerade under kategorin Drottningflickan - från ax till limpa

Av Inga-Lina - 17 november 2007 14:33

Tio tusen tecken har jag satt upp som mål idag - är nu uppe i tre tusen. Här kommer beskrivningen av Ludvigs bostad i det lilla samhället.


Jag lyfte kaffekannan av spisen, hällde upp en kopp och sjönk nästan livlös ner i den fulaste soffa som överlevt sjuttiotalet. Orange och brun, storblomsmönstrad och noppig utstrålade den en leda så djup, en hopplöshet så bottenlös att hjärtat ville brista. Resten av inredningen matchade soffan perfekt. Furubord, furuhyllor och furupaneler. Heltäckningsmatta. På riktigt.

Vad hade jag att klaga på – jag hade tak över huvudet, gratis dessutom. Huset var en gammal prästgård. På ena sidan av det låg begravningsplatsen. På den andra sidan reste sig en kungshög.  

Dödens skugga höll huset hårt under sin armhåla. Kvinnan som hade bott här före mig gick det olika rykten om. Man nämnde anorexi och ärr på armarna, promenader i månskenet och nattliga telefonsamtal, men jag var fast övertygat att allt var husets fel. Att vara nära de döda är inget jag ryggar för. Men här slogs det hedniska och det kristna. De som fått dra sig undan och lämna plats åt en överlägsen fiende tvingades bli granne med segrarna och huset byggdes mitt i denna brist på nåd, på ödmjukhet inför de fallna.
ANNONS
Av Inga-Lina - 13 november 2007 22:08

Fyrtio undervisningstimmar har jag den här veckan, imorgon ska jag föreläsa på en folkhögskola, på torsdag ska jag skriva recension och någonstans ska jag skriva en föreläsning om poesi (poesi? vilken poesi? vad är poesi?). Pratade en stund med ordförande i Ventus om att sälja event till företag, pratade en stund med en nyetablerad förläggare som bland annat gett ut en bok om en eremitfamilj i Sibirien. Somnade i soffan på jobbet, vaknade, läste elevernas texter, pratade en liten stund med Lennart (som skrivit den roliga boken En skrivarkurs för särlingar ), fortsatte att undervisa. Duracellkaninen vilar - jag har tagit dess plats. Romanen? I mina tankar på väg till och från tunnelbanan drabbas jag av psykologiska insikter - Ludvig måste göras valpigare! Han är inte så klarsynt som i Mirakelkuren än! Det är ju fem år tidigare, han är fortfarande omogen, tror att han kan börja livet på nytt varje morgon. Det är lite guldfisk över honom - när han simmat från kat till kant i akvariet för tusende gången njuter han fortfarande av nyhetens behag.

ANNONS
Av Inga-Lina - 10 november 2007 20:22

Och då har jag praktiskt taget suttit fastkedjad vid datorn. Herre Gud, varför går det inte snabbare? Och dessutom - hur mycket av det jag knackat ner idag kommer jag att tycka om imorgon? Men jag borde väl vara nöjd. Ska gå och baka en sockerkaka med banan nu, till morgondagens skolföreställning.


Socialbyrån som jag var anställd på hade allt som hör till en kommunal inrättning för de fattigas väl: lagom fördomsfulla politiker i nämnden, lagom förstockade chefer som satt i de största rummen, lagom karriärlystna fackliga representanter, lagom ambitiösa alkisar som utbildat sig till socionomer därför att de trodde att de kunde hjälpa andra, lagom hemliga vänsterprasslare som avslöjade sig på personalfesterna.        Hit kom de obligatoriska klienterna: ensamstående mammor med ständigt växande barnkullar, försupna ungkarlar i nödtorftigt möblerade ettor, artonåringar som blivit utslängda av sina föräldrar så fort de blivit myndiga och föräldrarna inte längre var skyldiga att underhålla dem, krogbesökare som alltid blivit rånade på flera tusen av tre knivbeväpnade män när de väntat på bussen hem från stan, incestfamiljer som blivit manglade i så många instanser att de blivit finpulveriserade, missbrukare som genomgått samtliga vettiga och vanvettiga behandlingsprogram och som kommit ur dem fullspäckade med psykologjargong men med missbruket i gott behåll.
Av Inga-Lina - 9 november 2007 14:54

"Under svansen på katten" är en direktöversättning av ett ryskt ordspråk som ungefär betyder til spillo, till ingen nytta. Varför just katten blev inblandad har jag ingen aning om. Jag har själv katt och det händer inget särskilt under hans svans, annat än det gamla vanliga. Men att jag har lagt flera timmar idag på meningslösa samtal med socialtjänsten i Malmö, det känns bittert. Nejdå, det är ingen fara å färde med min ekonomi, jag hjälper bara en äldre släkting, men i alla fall! Å andra sidan kanske jag kan se det som research - min Nina är ju socialsekreterare, stackars människa. Jag var nämligen också det en gång i tiden, sen bröt jag ihop av meningslösheten och människoföraktet som fanns inbyggda i systemet. Den tiden har länge varit ett stort svart hål i mitt minne, det är först nu som jag kan närma mig den och försöka gestalta upplevelserna.

Av Inga-Lina - 8 november 2007 19:16

Jag känner mig så duktig, att jag bara kan sätta mig så där och klämma ur mig en text på beställning - varför krampar jag så med romantexten? För att jag själv gett mig uppdraget? Kanske. Det betyder ju att hela ansvaret också är mitt. Jag försöker fokusera. Talar om för mig själv att det jag skriver är viktigt, men osäkerheten ligger som en ständig underton, som en grundfärg. Nu ska jag i alla fall äta en bit och titta på Lyxfällan. Jag blir lugn av att se det programmet. Sedan börjar Projektet, nämligen att föra in alla mina lösa anteckningar i datorn och göra om dem till scener i romanen. Och så har jag en hög med tidningsklipp som innehåller sådant som ska med. T ex hur judiska ortodoxa kvinnor klär sig.



Av Inga-Lina - 8 november 2007 10:28

Tarotläserskan föreslog det och nu börjar jag se hur jag skulle kunna städa upp bland uppdragen för att frigöra mer tid för romanen. Jag skippar en undervisningsdag i veckan! Det gör i och för sig ont. Mest för pengarnas skull. Vågar jag säga nej till ett antal tusenlappar? Offra dem på kreativitetens altare? Det är frågan!

Av Inga-Lina - 6 november 2007 19:24

Ångestbarometern står på "storm". Idag spikade min glade förläggare och jag att Drottningflickan verkligen ska planeras in till hösten 2008. Paniken är obeskrivlig. Kommer jag verkligen att klara det? Är min bok överhuvudtaget intressant för någon förutom de närmast sörjande (och då menar jag verkligen sörjande?) Jag borde lita på min intuition, min begåvning, min goda tur, men allt jag känner är kall skräck och gastkramande ångest. Händerna darrar, jag har yrsel och hemma väntar två böcker på att recenseras, femtio sidor elevtexter på att läsas och jag ska skriva en radiokrönika om en litterär låtsaskopmis. Hej väggen, här kommer jag!

Av Inga-Lina - 4 november 2007 21:38

Sista dagen i Malmö. Ytterligare ett besök i Västra hamnen, lite skvaller och funderingar. Imorgon ska jag tillbaka till Stockholm och undervisa hela eftermiddagen och kvällen.


I mina dagdrömmar var jag den karismatiske unge prästen från storstan som osjälviskt flyttade ut på landsbygden. Jag förväntade mig att något skulle hända. Att jag skulle komma till en kyrka som stått tom länge och sedan hålla fantastiska gudstjänster. Att jag skulle få möta den oförlösta lantliga längtan efter att få klä sina frostbitna känslor i tillbedjan och lovsång. Att jag skulle samla och inspirera den lokala intelligentian.Tjechov och Såsom i himlen, liksom, på en och samma gång.Så naivt! Ingen ville höra mig tala om Gud. Däremot ville alla visa mig sin gammelfarmors stickade vante som de ramat in, och berätta för mig om hur farfars hus brann ner, och om släktföreningens ordförandeklubba som varit borta i åttiofem år men nu återfunnits tack vare en efterlysning i lokalradio. Dessutom var alla jag mötte fullkomligt besatta av var jag kom och inte kom ifrån. De var självupptagna och ointresserade av omvärlden annat än som ett potentiellt underlag för turistnäringen. Den karismatiska främlingen fick sitta ensamma på sin Tjechovska veranda.                       Chocken jag upplevde när jag kom till Alvika blev djup och varade ännu.

Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2010
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Inga-Lina med Blogkeen
Följ Inga-Lina med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se