Inlägg publicerade under kategorin Drottningflickan - från ax till limpa

Av Inga-Lina - 4 februari 2008 21:54

Kom hem från Teologifestivalen igår - idag har det varit full rulle. Först blev jag bjuden på fika på Vetekatten och diskuterade ett (än så länge hemligt) bokprojekt. Sprang sedan upp på förlaget. Haha, min redaktör har hittat min blogg...och lämnat lite kommentarer. Vi tittade på omslaget IGEN och bestämt oss för en helt annan variant. Grön istället för rosa. Och så gick vi igenom katalogtexter, säljtexter, alla möjliga texter och deras mostrar. Jag fick massor av peppning och tumlade iväg till återstoden av dagen. En sak till som blev klar idag är att nunnorna är på väg till Sverige igen! Så snart kommer jag att få träffa Olga. Klostret har fixat sin hemsida, än så länge bara på ryska, men det finns en hel del fina bilder här. Och nu ska jag fixa Bokfemman!

ANNONS
Av Inga-Lina - 1 februari 2008 12:17

Idag ska förlagets höstkatalog lämnas in till tryckning. Och där kommer omslaget till "Drottningflickan" att finnas med. Jag kanske lägger ut bilden imorgon:) Idag har jag haft ett fantastiskt inspirerande samtal med min gode vän som är expert på kosher. Hm, det finns nog en del att pilla på i romantexten - bland annat gav han mig uppslag till åtminstone ett par extra scener som jag funderar på att lägga till. Men, säger en vän av ordning, har du inte redan lämnat ifrån dig manuset? Jo, det har jag. Men det ska redigeras. Och jag kan fortfarande gå in och bearbeta vissa delar. Ikväll ska jag åka till teologidagarna i Uppsala, där ska vi ta in på hotell och njuta av lärda teologiska diskussioner. Jag är lycklig!

ANNONS
Av Inga-Lina - 28 januari 2008 00:31

Jag kan inte tro det. Men jag har skrivit klart. Och mejlat iväg manuset till min redaktör! Jag blev inte klar i november - som jag hoppades och trodde. Jag blev inte klar i december. Men jag blev klar i januari, innan den slog om till februari!

Under tiden jag skrev den här romanen har jag förkovrat mig inom följande ämnen (OBS! utan inbördes ordning):


Kosher-mathållning

Klosterväsende

Franska medeltida sagor

Katarer

Helige Dominikus biografi

Korstågen i Occitanien

Franska kungalängder

Schizofreni

Läkemedelsmissbruk

Chabad-rörelsen

Svenska kyrkans organisation

Rysk fantasy

Susan Howatch

Socialtjänsten

Teater



samt psykologi, medicin och nätmarketing.


De sista femton sidorna skrev jag i morgonrock - först när jag var klar kom jag på att jag hade glömt att ta på mig kläderna. De som känner mig vet också att jag under den här veckan även hunnit undervisa, läsa böcker för kommande recensioner och bråka med alla som råkat komma i min väg.

Jag har lärt mig att min arbetskapacitet är obegränsad, min förmåga att ta till mig bisarra mängder information likaså. Vad ska jag göra imorgon när jag inte längre behöver skriva 20 000 tecken om dagen? Vet inte. Jo, handla. Vi åt upp allt vi hade lagat i måndags. Mååååål!


Arbetskläder

Av Inga-Lina - 26 januari 2008 15:15

Kul bit ur romanen...

Scenen är klostret och husmodern går en liten inspektionsrunda på förmiddagen.


Monica satt i skrubben som tjänstgjorde som en miniexpedition och skrev något på datorn. Förmodligen ännu en av dessa evinnerliga rapporter till socialtjänsten.Hon blev glad åt avbrottet när hon fick syn på mig.

– Jag har saknat dig, sa hon.

Hennes ord var inte avsedda att förebrå mig. Det visste jag.

– Förlåt mig, syster, sa jag. Jag har inte varit fullt närvarande, inte sedan Rebecka kom.

– Gud förlåter, sa Monica. Allt detta är ju en frestelse för mig med. Högmodet kommer ju som ett brev på posten när du som arbetsledare inte är på topp.

Hon reste sig upp och vi gav varandra en kram. Hon satte sig igen. Nu när vi hade bekänt våra synder inför varandra var vi fria igen att ta oss an vardagen. De orden vi skulle säga, de beslut vi skulle fatta skulle vara fria från undermeningar och hemligt agg. Tänk om styrelsesammanträden där ute i den sekulära världen skulle börja med att samtliga ledamöter bekände sina synder inför varandra och gav varandra avlösning! Hur mycket effektivare hade inte styrelsearbetet blivit då! Jag såg framför mig hur Monica och jag reser runt och håller föredrag om detta och tjänar jättemycket pengar, så mycket att vi kanske hinner bygga ut behandlingshemmet på den här sidan av årtiondet. Men de fantasierna var säkert en frestelse, de också.


Av Inga-Lina - 21 januari 2008 22:19

Har pratat med min redaktör idag. Nu har jag fram till på söndag på mig att bli färdig med romanen vilket jag tror att jag ska klara. Har idag inhandlat hysteriska mängder livsmedel som jag tillagat - på det viset behöver jag inte resa mig från skrivbordet fram till på söndag. Jag stänger av telefonerna, slutar mejla - vi ses på andra sidan romanen!


mat









Jag tror jag klarar mig


Av Inga-Lina - 20 januari 2008 17:45

Idag har det skett någon form av genombrott i romanen - tunneln öppnade sig och ljuset strömmade in och nej, jag är inte död än. Kanske har min redaktörs ödesdigra mejl fått upp farten på mig, jag vet inte, men det är klart att hennes diskreta "få-ur-dig-manuset-nu-annars"-budskap andades en utomplanetär kyla.


LUDVIG

– Det är trist och ensamt här, vandrare, sa mannen. Tala med mig.


Jag gick tillbaka till bordet och ställde ner det tomma glaset på brickan. Ingenting i världen verkade mer självklart än att jag skulle konversera en form av Roland i ett översinnligt prärielandskap.

– Människan bär hela världen i sig när hon föds, började jag. Hela universum. Allt hon har omkring sig är delarna som verkligheten, hennes verklighet, kommer att bestå av. Luften hon kommer att andas, bilderna som hennes öga kommer att matas av och tankarna som ska forma människan görs verkliga först när de blir en del av henne. Men människan kan inte bara ta emot, hon måste ge också. Med vår svett och våra tårar lämnar vi avtryck, när vi tar våra första steg strömmar den illusoriska verkligheten genom oss för att bli verklig på andra sidan. Människan skapar sitt universum av sig själv – det finns inga andra material. Hon växer och ger ifrån sig mer och mer. Sina händers skapande, sin kärlek, sin kropp och sin själ. Och livet blir allt påtagligare, allt solidare omkring henne och får allt skarpare drag. Men det blir inte helt och hållet verkligt, helt och hållet färdigskapat förrän människan ger sitt sista andetag och sin sista droppe blod – för världen måste skapas och människan har ingen magisk materia att skapa världar av. Ingen – förutom sig själv.



Sergej Lukyanenko - dagens inspiratör

Av Inga-Lina - 9 januari 2008 19:46

Förlaget skickade tre förslag  på omslag idag - som illustrerade var sitt stadium av delirium. Efter att ha ratat alla tre mognade jag själv långsamt för psyk medan jag läste Solomon Volkovs "Conversations with Joseph Brodsky" och försökte förstå vadan och varthän jag egentligen skriver. Helst av allt skulle jag vilja låsa in mig i ett torn av elfenben och aldrig göra något annat än skriva - ska kanske önska mig det när jag ser en stjärna falla.


Vindarnas torn

Hyres

Av Inga-Lina - 4 januari 2008 19:06

Ja, det beror på hur man ser på saken. Min idé om att jag skulle ha arbetat klart med romanen till årsskiftet visade sig vara skrattretande orealistisk. Som en sovjetisk femårsplan under stagnationsperioden, ungefär. Dock har jag kommit ganska långt och har ännu ej, i likhet med Polen, förlorat hoppet. Här kommer i alla fall ett passage som jag är ganska nöjd med:


Elisabet

Jag var en spillra när jag kom till klostret, en garnnysta av skuld och skam, av ensamhet och ångest. Jag var inte ens kristen när jag kom. Men moder Cecilia som var husmor då välkomnade mig förbehållslöst. Hon hade sett vem jag var, vad Gud hade menat att jag skulle göra. ”Du är den borna ledaren”, sa hon och jag kunde inte låta bli att skratta bittert. Levi var ledaren, har alltid varit. Han ledde vår lilla familj och när han dog stod jag handfallen, övergiven, utan mening i livet. Jag hade levt för honom och nu var han död, jag hade inget längre att leva för. Nu fick jag höra av den gamla kvinnan att jag var en boren ledare. Vilket förmätet önsketänkande! Moder Cecilia sa:

”Du tror att en ledare rider med fanan högt i hand och segerrop på läpparna framför sin här? Så naiv du är, lilla vän. En ledare är den som har  förmågan att tala om för folk åt vilket håll de ska gå och varför, och en ledare vet dessutom när det är dags för henne själv att stanna upp och vända om.” 


Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2010
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Inga-Lina med Blogkeen
Följ Inga-Lina med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se