Varför gör jag det? Jag fyller sidorna med ord. Orden flyter. Ibland känner jag mig genial. Ibland känner jag mig som en stor bluff. Världen verkar ibland vänta med spänning på mina insikter. Världen verkar ibland strunta blankt i mina insikter. Ett annat konstigt fenomen som jag känner igen från arbetet med förra romanen är hur jag räknar ner mitt liv: nu är det bara fyrtio år kvar, max. Om jag har tur. Ångest. Föreställer mig hur jag är sextio och räknar ner. Få ännu mer ångest. Blir inte klok på hur jag ska bekämpa ångesten. Jag tror ju på evigt liv. Men varför får jag aldrig uppleva en enda liten ynka övernaturlighet? Andra människor ser änglar, Jesus kommer och hälsar på, och om inte annat så har man ju småfolket.

Hos mig är dock allt vardag och verklighet. Håhåjaja, tillbaka till galärerna!

Härligt! Idag kan jag sitta ostörd hela dagen. Minns inte när jag senast hade det så lyxigt. Katten rusar i och för sig som galning runt i lägenheten. Undrar vad han har på hjärtat. Han har försökt promenera på balkongräcket och åkte ut för att rasta av sig, men det verkar inte ha hjälpt.

Dagen som började i någon sorts misär slutade i poesi. Mina elever hade fin uppläsning och dessutom fick jag ett brev från Cora på förlaget King ink. Antologin Svensk Poet 2007 som jag skrivit ett litet förord till har tydligen förhandssålt 300 ex, och det är ju glädjande. Fram för folkpoesi! Folkmusik finns ju och frodas, man undervisar i det på Musikhögskolan, varför har folkpoesi inte samma ställning? Dåså. Härmed lanserar jag begreppet och börjar lobba för dess nationella erkännande!

Jag bör kanske göra sak av det. Att man i Sveriges huvudstad inte kan åstadkomma en så enkel attraktion. Jo, jag saknar Malmö lite grand redan. Romanpaniken har idag varvats med jobbpaniken. Jag tror inte jag har gjort så många misstag på tre år som jag gjort de två senaste veckorna. Betyder det att jag håller på att gå in i väggen? Nej, jag är född i fd Sovjet, man gick inte in i väggar där. Vi hade femårsplaner och drack vodka. Inte jag förstås, men alla andra.

http://enbokblirtill.blogspot.com/

Helvetet (som visst då finns!) brakade loss så fort jag landade i Stockholm. Full kalabalik på jobbet med schema-missförstånd och så tusen saker som jag glömt bort, blandat ihop, legat efter med... Den iställda lektionen från i onsdags tog jag igen ikväll och det gick väl bra - men under tiden pågick helvetet hemma hos mig istället. Mitt i alltihop fick jag ett mystiskt telefonsamtal med ett rätt galet förslag om samarbete och sedan ett mejl från min förläggare om "hur vi ska göra". Ja, hur ska vi göra? Vad sägs om att jag skriver en, som min kollega Anna Schulze säger, "helt vanlig jävla roman"? Det vore väl fint!

Det här skriver jag i Malmö, där jag loggat in på någon oskyldig grannes oskyddade nätverk (jag älskar dig vem du än är!). Jag älskar Malmö också, för det är den enda staden i Sverige där man kan köpa GOD FALAFEL. Med saltgurka, fetaost, fräsch sallad - för BARA 15 KRONOR! Å andra sidan blev jag klippt igår , i Malmö, av en riktig klåpare. Jag orkade inte ens fejka min frisörorgasm, utan sa rakt ut att jag var missnöjd. Frisyren saknade plan, tanke, inspiration, allt! Svaret blev att "man inte kan klippa virvlar"! Jo, det kan man. I Stockholm!

Imorgon ska jag träffa min tarotläserska!

Se där, pengarna dök upp på kontot. Regnet avtog. Ångesten också - naturligtvis. Ångest och pengar är som korresponderande kärl: ju mindre pengar på banken desto högre ångest och vise versa.

Förlaget hörde av sig idag också. Jag hade redan gjort upp ett skräckscenario (det är viktigt att göra upp skräckscenarior, och genomleva dem, det renar själen - till skillnad från positiv visualisering, affirmationer och liknande som bara ökar fixeringen vid önskningar och därför är destruktivt), nåja, skräckscenariot gick ut på att de ringer och säger att de inte längre vill ha mina fula böcker. Vilken naturligtvis skulle betyda at jag slutade skriva min roman och istället började jaga efter ett nytt förlag. Men istället sa min förläggare att man absolut ville ha kvar mig - huruvida man även ville ha mina fula böcker var lite osäkert. Jag kunde inte låta bli att fråga hur många ex av Mirakelkuren de sålt och svaret blev - 900. Av en bok som överhuvudtaget inte finns i bokhandlarna. Är det bra eller dåligt? I mina öron låter det väldigt bra, men jag ska höra mig för hos mina guruer, mentorer och tarotkortsläsare:) Sedan måste jag fundera vidare - fast det viktigaste är att Drottningflickan blir en riktigt bra bok! En stabil, mångbottnad, lite galen skapelse ser jag framför mig.