Lite för många sensationer på sistone, tycker jag. En del är hemskt trist.

Håkan Jaensson slutar som kulturchef på Aftonbladet. Och jag upptäcker - eller snarare återupptäcker - att jag hatar förändringar. Det godas konflikt med det som är ännu bättre har jag aldrig förstått.

Idag på eftermiddagen har jag varit uppe på förlaget och fikat med min redaktör. "Drottningflickan" ligger nu snyggt utskriven hos diverse personer på förlaget och väntar på att bli läst. Lilla flicka! Lycka till nu, mitt lilla barn.

På förmiddagen var Denise Rudberg och föreläste hos oss på Skrivarakademin. Superengagerande och inspirerande - och lite förbannad blev jag när jag fick höra att hon fick nej på sin ansökan om medlemskap i Sveriges Författarförbund. Om inte Denise Rudberg är författare efter flera böcker utgivna på välrenommerade förlag - vad är då definitionen av författare? Dåligt omdöme av invalsnämnden, tycker jag. 

Igår var jag däremot bjuden på en jättetrevlig lunch - det var min gamla elev Jenny Lexhed som bjöd för att fira att hennes bok "Det räcker inte med kärlek" har kommit ut. Den 20 mars kan man få se Jenny bli intervjuad i Doreen 21.30 i SVT. Boken är fantastisk, en gripande berättelse om en mammas kamp för sin autistiske son.

Så - känslorna far upp och ner, oron inför framtiden är på topp, men jag försöker bota ångesten genom att skriva.

Eftersom jag befinner mig mellan två böcker tillåter jag mig själv att läsa också. Idag på förlaget fick jag med mig en bok jag började läsa på tunnelbanan - och kunde inte sluta! Årets roligaste? Ja, absolut. Perfekt tonträff, i alla fall. Hans Koppel (pseudonym, läs boken, så förstår ni varför författaren föredrar att hålla sitt namn hemligt), Vi i villa.

De senaste dagarna har ju bloggen lite grand gått i just den här debattens tecken - artikeln i SvD idag gav mer bränsle åt tankarna. Nåväl - i ämbetsfrågan har jag en bestämd åsikt som jag menar vilar på biblisk grund, och för en gång skull kan jag rekommendera min egen bok, Mirakelkuren. Så här resonerar huvudpersonen Ludvig:

En del kollegor undrar hur jag kan tjänstgöra under en kvinna. De får inte det att gå ihop med min misstänkt katolska framtoning; jag är dock en exorcist, sen kan man kalla mig konsult så mycket man vill.

Men för mig är det självklart att kvinnor kan vara präster och biskopar. Jag har stöd i bibeln för det. Jesus sände ut apostlar vid två tillfällen. Ena gången skickade han ut tolv män. Den andra gången sände han ut sjuttiotvå. Vi vet inte om det fanns kvinnor bland dem, men det är inte omöjligt. Det fanns många kvinnor bland dem som följde Jesus och Jesus själv sa aldrig något som skulle kunna tolkas som en begränsning av kvinnans uppgift; tvärtom ville han utvidga den.

Det finns en rolig berättelse i Lukas evangelium som handlar om hur Jesus botar en stum. Den stumme börjar tala och människor som står omkring blir fulla av beundran. När Jesus dessutom förklarar på vilket sätt helandet gått till vet åhörarnas entusiasm inga gränser. En kvinna ropar: ”Saligt det moderliv som har burit dig, och saliga de bröst som du har diat.”

Jesus svarar: ”Säg hellre: saliga de som hör Guds ord och tar vara på det.”

Kort sagt: fäst dig inte så mycket vid bröst och underliv. De är bra att ha, men inte det viktigaste. Viktigast är ditt förhållningssätt till verkligheten, din egen gudsrelation, din mänsklighet.

I detta korta replikskifte ligger ett helt feministiskt evangelium.

Alltså lyder jag en kvinnlig biskop utan problem.

Det märkliga i vår relation är snarare att hon gått med på att jag ska arbeta för henne. Kvinnliga präster har generellt sett svårt att frigöra sig från den liberala teologin, för den var den som förde dem till ämbetet och man hugger inte av den gren man själv sitter på och inte heller biter man den hand som föder en.

Det krävdes mod av biskop Charlotte för att välkomna mig, en svartrock sprungen ur en gammal prästsläkt, en smygpapist med klosterbakgrund och ett skumt förflutet.

Ja, vi var säkert ett roligt par.

Och det är precis det jag menar: en kvinnlig arbetsledare i kyrkan som har modet att välkomna en man från en annan kyrklig tradition är sannolikt mer sällsynt än en prästvigd man som med självklarhet accepterar kvinnliga kollegor.

Ja, det var det jag tänkte på när jag läste Helene Rådbergs artikel i Aftonbladet idag. När min man började plugga teologi i Lund på nittiotalet hade han så många kvinnliga kursare att jag redan då välkomnade honom till ett framtida låglöneyrke. Det är som en förbannelse - och ibland undrar jag vad som är hönan och vad som är ägget. Är det så att de typiska kvinnoyrken alltid är underbetalda? Eller är det så att yrkens status och löneläge sjunker när andelen kvinnor i yrket växer? Jag kan nästan lova att så fort andelen kvinnliga VD:ar ökar och så fort kvinnor börjar ta plats i börsbolagens styrelser kommer alla bonusarna att försvinna. Bonusarna följer männen - på ett irriterande irrationellt sätt. Men så länge den ordningen består kommer kvinnorna att vara i underläge.

PS Jag har tyvärr inga lösningar, kan bara uppmärksamma problemet:((

PPS Helene Rådberg har också en blogg:))

Oj, vilken uppfriskande bokfemma den här veckan! Favoritteman - i Malins fall bilolyckor - eggade verkligen min fantasi. Vilka skumma ämnen och teman letar jag efter i böcker? Det finns så mycket att välja på! Änglar, obesvarad kärlek, karismatiska män... Mitt val föll efter många om och men på temat slutna sällskap - vilket innebär att listan den här gången innehåller en del faktaböcker.

Nina Solomin OK, amen

Chassiderna i New York lever nästan isolerade från sin samtid. Att komma dem inpå livet är inte lätt, men Solomin lyckas med det. Samtidigt är hon själv på jakt efter sina judiska rötter. Fängslande reportage.

Magnus Bärtås, Fredrik Ekman Innanför cirkeln

Innan jag hade läst boken hade jag ingen aning om vilka  till exempel yezidierna var. För att inte tala om damanhurianer. Men nu vet jag och det är jag djupt tacksam över. Boken är lika underhållande som en roman, och lika spännande.

Cecilia Hagen Fredrik och Charlotte

Den svenska överklassen är mer exotisk än både chassider och yezidier tillsammans. Man behöver aldrig gå över ån efter vatten!

Mario Puzo Gudfadern

Ge mig ett erbjudande jag inte kan tacka nej till - boken som filmerna bygger på är en underbar läsning och italiensk maffia i Puzos tappning är ett slutet sällskap jag aldrig tröttnar på.

Norah Vincent Förklädd till man

För den ena halvan av mänskligheten är den andra halvan sannerligen ett slutet sällskap. Vincents bok tog andan ur mig - och nu letar jag med ljus och lykta efter en man som också läst boken och kan tala om för mig ifall det som står där verkligen är sant!

Nu har jag läst de avgående Bang-redaktörernas inlägg i DN idag några gånger: från nord till syd och från öster till väster. Men jag förstår fortfarande inte vad som står i den. På vilket sätt skulle en fest på Spy Bar vara inkluderande? Och en marknadsföringsansvarig som springer på stan vara exkluderande? Vad har styrelsen sagt som indikerade att redaktörerna skulle slicka kuverten själva? Hur kommer Nina Lekanders (för övrigt lika obegripliga) artikel i Expressen in i det hela? Jag anser mig vara en normalbegåvad välorienterad kvinna i mina bästa år - men om någon inte talar ur skägget snart kommer min uppfattning om den svenska kvinnorörelsen som intimiserad, marginaliserad och rätt likgiltig företeelse att cementeras snabbare än någon säger "queer". Ärligt talat - utan att ha tillgång till skvaller är det omöjligt att förstå artiklen i DN. Hur inkluderande är det?

Igår besökte jag biblioteket i Gislaved - och det var ju en rakt igenom en trevlig upplevelse. Underbar publik som ställde bra frågor - och totaldissade omslaget till "Mirakelkuren" som dömdes ut för sin vulgaritet. Vad kan jag säga? Det nakna fruntimret som kommer att förekomma på omslaget till "Drottningflickan" är åtminstone målad på 1800-talet och därmed kanske mindre vulgär. På vägen till och från Gislaved blev jag medveten om stormen som tydligen alla utom jag kände till - man kan undra vilken verklighet jag lever i. Nerblåsta träd och inställd tågtrafik. Från Nässjö till Gislaved åkte jag taxi med världens mysigaste chaufför. Han hade bara läst en enda bok i sitt liv: "Inte utan min dotter". Som tack för att han körde mig fick han en bok i present av bibliotekarien: "Snabba cash" - och den lovade han att han skulle läsa! Jag tror han kommer att gilla den.

Fruntimret till höger -  förhoppningsvis inte så vulgär

Snart går bokfemman mot sitt slut - och det är i sanning sorgligt. Men Malin flaggar för något nytt - hoppet ska inte överge oss!

Jag har valt att tolka sorg som en stämning - inte nödväntigtvis som en reaktion på en traumatisk händelse. Snarare sorgen som katharsis, som rening. Lika oförklarligt drabbande som glädje.

Om inte av kanadensiska Carol Shields handlar till synes om inget särskilt; en mor köper halsduk åt sin dotter... Inget särskilt, ändå går den in under huden. Det är synd om människorna, världen, mig själv - och ändå rör hon sig.

Diamanttorget av Mercé Rodoreda. Barcelonas tysta gator, hjärtesorg och skönhet. Rodoredas historia är så tragisk i sin vardaglighet att även stenarna gråter. Ta med boken när du ska till Barcelona - staden kommer att öppna sig för dig.

Rymdväktaren av Peter Nilsson. Geniet från Småland är sorgligt underskattad i Sverige. Rymdväktaren (och fortsättningen Nyaga) är svensk science fiction i världsklass. Håll utkik på antikvariat! Rekommenderas särskilt till alla som är intresserade av klassisk musik! Universum vibrerar av sorg.

En tid för allt av Karl Ove Knausgård. Modern klassiker, vågar jag säga. Hans omtolkning av de bibliska berättelserna och den egensinniga omvärderingen av änglarnas historia går rakt in i hjärtat - och väcker sorg som slaktar och helar på samma gång.

Försoning av Ian McEwan är kanske lite för välkänd för att hamna på min lista, men jag föll handlöst för boken. Den manliga huvudpersonens vandring genom kriget är något av det sorgligaste jag läst. Och ändå - denna försoning...

Mitt atombombmoln har idag upplösts och förvandlats till ett ulligt gulligt moln som betar så snällt vid himmelkanten.

... vita lamm, har du något...