Idag ska jag ta itu med romanens återvändsgränd, som är alla ätervändsgrändarnas moder. Jag måste bestämma mig för parallellhandlingens vara eller inte vara. Det är ett beslut som är större än alla andra, och när jag väl fattat det finns det ingen återvändo. Och det vill jag ju inte ha heller. Jag vill bara framåt...

Så jag tar med mig den printade kopian, sätter mig på en uteservering, beställer en latte, läser, och försöker komma fram till ett beslut.

En vän i nöden