Jan Tuningers analys av Israels inrikesproblem i SvD idag kändes som en riktig aha-upplevelse. Javisst, det här har varit min arbetshypotes, och Tuninger formulerar det kort och konsist. I "Drottningflickan" har jag velat skildra en bosättarkvinna inifrån, utan pekpinnar, såsom hon ser sig själv. Rebecca är född och uppvuxen i Sverige, men efter en kris i familjen gifter hon sig med en israel och börjar leva ett ortodoxt liv, och familjen bosätter sig på Västbanken. I början på boken återvänder hon till Sverige på tillfälligt besök, och då utspelar sig följande samtal mellan henne och hennes mamma:

Bosättarna är en liten, men livsfarlig grupp som håller hela världen som gisslan, och den israeliska regeringen kan inte ta i med hårdhandskarna; Utifrån sett är det de håller på med rena vansinnet, men inifrån ser bosättarna sig själva, sina val, och sitt livsstil som fullkomligt självklara, och de enda möjliga.