Muskelinflammation... Där rök mina lediga dagar. Jag skulle vila mig, ladda batterier, rensa hjärnan. Fick kortisonspruta, piller, dålig sömn. Jag har inte ens kunnat läsa - vilket för mig är lika konstigt som att inte kunna andas. Kiropraktor nästa!

Det önskar jag verkligen er alla. Själv blir jag gärna vemodig vid den här tiden på året. Många mysterier att fundera på: vandringen i dödsriket, uppståndelsens under. Häromdagen var jag på en tjejmiddag (nåja, tjejerna var särdeles mogna damer) där stämningen vid ett tillfälle blev så hätskt att några gick ifrån bordet. Vad vi diskuterade? Jesus, förstås. Han väcker starka känslor överallt och i alla tider. Bråkade gjorde vi om den berättelsen där Jesus till att börja med vägrar att hela en kvinna som inte är judisk. Någon vid bordet hade aldrig hört slutet, och var därför upprörd över hur elak Jesus var. Ja, ni fattar...

Långt mindre kontroversiell

Ibland kroknar jag på den svenska författarkåren. De senaste veckorna har bara de lytta och lama inte dragit ut på ett korståg som handlar om att skydda upphovsrätten. Mot vem ska denna rätt skyddas? Ja, mot fildelarna, förstås. Ipred-lagen har trätt i kraft och Horace Engdahl har applåderat, och Carina Rydberg jublar väl ikapp med Brunner och Kallifatides, men så öppnar jag SvD i dag - och läser det här:

Nya namn, nytt hemland och betydligt mindre sex. När ­Sara Kadefors bästsäljare Sandor slash Ida släpps i USA i maj är boken radikalt förändrad. Ett ovanligt stort ingrepp, enligt de agenter som SvD har talat med.

Och var är alla upphovsrättens riddare nu då? Hur länge dröjer det innan de rider ut i sina moraliskt skinande rustningar? Mig veterligen har just Sara Kadefors inte uttalat sig negativt om fildelare, men borde inte hennes kollegor som värnar om upphovsrätten starta världens debatt nu om hur det amerikanska förlaget uppfört sig i fallet Sandor slash Ida?

Det kom ett bokpaket igår från Norstedts till oss på Skrivarakademin: Marika King, en fd elev, debuterar med "Supernova". Ja, jag har ju haft Marika som elev som sagt, och läst det här manuset på ett väldigt tidigt stadium. Igår började jag läsa boken på tunnelbanan och - kunde inte sluta! Sent i natt kämpade jag fortfarande med tröttheten, och boken var oavbrutet spännande. Ja, jag är en arbetsplatsnörd och får aldrig nog av böcker som beskriver spännande arbetsplatser - i det här fallet en konsultfirma. Men "Supernova" är också ett oerhört vältajmat inlägg i dessa finanskrisens dagar. Boken skildrar just den uppgång som föregick fallet.

På väg mot samtiden...

Jag kan inte låta bli att citera en klockrent träffande dialog, som utspelar sig när huvudpersonen Lisa, som gått ut Handels och fått jobb som managementkonsult i Stockholm, kommer hem till Ludvika till jul:

Mamma drack sitt kaffe.

"Ja, jag förstår inte i alla fall", sa hon. "Det finns väl ändå ingen människa som behöver så mycket pengar".

Jag suckade. "Nej, mamma. Det är klart att det inte gör".

Hon tittade förvånat på mig.

"Men det är inte det som är poängen", fortsatte jag.

"Nähä. Vad är poängen då?"

"Om alla skulle tjäna det de behövde så skulle alla tjäna lika mycket".

"Ja?"

"Varför ska nån då vilja ta på sig extra ansvar, som till exempel att leda en verksamhet?"

Mamma drack mer kaffe.

"Jamen, jag förstår ändå inte", sa hon och skakade envist på huvudet. "Det är så konstigt"

(ur "Supernova" av Marika King, Norstedts 2009)

Det är bara så bra...

Har ni sett den nya svenska serien på SVT, "Familjen Babajou"? Om inte, kasta er genast över SVT Play och se första avsnittet! Jag har aldrig, aldrig sett ett så bra drama gjort av SVT. Gnället i DN och SR tycker jag att man kan överse med, serien är en blivande klassiker, en modern saga som berör. Ja, precis som Aftonbladets tevekrönikör skrev igår: "Plötsligt händer det". Plötsligt skrivs och spelas något som fungerar!

Som ungdomen säger idag: de äger!