Förintelsedagen idag - inte mycket att fira, men kanske en del att uppmärksamma. Nu visar det sig att nazisternas mord på civila i öst inte liknade dem i väst, och att detta faktum inte är allmängods utan något nytt.

Offren skottades ner i omärkta massgravar. Under Sovjettiden frågade ingen mera efter dem, men de finns ju där än, och människor minns.

Lars Linder, DN Kultur, 27/1-09

Men Lars Linder, varifrån har du fått detta? Under Sovjettiden gick jag i grundskolan där, och nazisternas dåd på sovjetisk mark visste vi allt om. Genom skolan ordnades minnesdagar och studieresor. Runt omkring mig fanns släktingar som berättade. Och för den läskunninge skrev Jevtusjenko sin berömda dikt "Babij Jar", som just handlar om Ukraina. På mammas sida är min släkt judisk - de som inte evakuerades eller gick med i Röda armén sköts av nazisterna på plats. På pappas sida är min släkt vitrysk/belarusk. Pappas familj kidnappades och fördes bort, krigets slut mötte han som slavarbetare i Österrike. Mer om hans öde kan man läsa i min bok "Avdelnigen för påhittade föremål".

Jag blir bara så trött när Sovjet automatiskt ska få skulden för allt möjligt och omöjligt. Det som utmärkte sovjetisk propaganda var att man inte betonade likvideringen av just judar, utan var noga med att ryssar, vitryssar, kommunister och partizaner strök med. Men att lägga accenter är inte detsamma som att förtiga.

Förresten. Läs den alldeles utmärkta boken "Gärningsmän" av Harald Welzer som jag recenserade i Aftonbladet. Och begrunda igen att absolut ingenting är nytt under solen.