Fick ett samtal från min moster i Malmö i kväll. "Har du sett att det har stått om dig i tidningen?" sa hon, så jag gick ut på nätet och läste Sydsvenskan. Se där! Merete Mazzarella tar en scen ur min "Drottningflickan" som utgångspunkt för en krönika om vigselceremonier!

”Du kan inte gå längs altargången med din pappa”, utbrister en ung präst mycket bestämt i Inga-Lina Lindqvists senaste roman ”Drottningflickan”. Det sker under ett vigselsamtal och bruden protesterar: ”Men jag vill att pappa ska lämna över bruden! Jag tycker att det är vackert. Och så är det tradition.”

Prästen kontrar: ”Inte i Sverige. Vi skickar inte kvinnor som paket genom kyrkan. I äktenskapet ska ni vara absolut jämställda och det är det ni visar när ni tillsammans går fram till altarringen.” Bruden insisterar emellertid på det vackra och avbryter samtalet för att gå och skaka fram en annan vigselpräst.

...

Inga-Lina Lindqvists präst är värd att tänka vidare på. Vad han insisterar på är ju nämligen att vi verkligen ska sätta oss in i vad ritualerna står för, att vi ska ta dem på allvar. Kyrkan borde överhuvudtaget inte behöva gå med på att folk gifter sig kyrkligt bara för att det är ”vackert”.
(Merete Mazzarella, Sydsvenskan, 14 jan 2009)

Läs hela den roliga och tänkvärda krönikan genom att klicka HÄR

Min man och jag har alltid varit motståndare till att den amerikanska seden med att lämna över bruden skulle få fotsäste i Sverige, där brudparet av hävd går in tillsammans. Första gången vi gifte oss gjorde vi det i mässan. Det var ett mycket genomtänkt val. Om man kan döpa barn i mässan - varför inte då viga sig? En vigsel är ju, liksom dop och begravning, en angelägenhet för hela församlingen. Jag är inte teolog, det var min man som kom på idén. Själv tyckte jag att vi fick en oförglömlig vigsel.

Det finns förresten många intressanta exempel på olika moderna ritualer i Mazzarellas krönika!

Åt lunch med min förläggare igår, och pratade lite om framtiden. Det var verkligen trevligt, och vi är så överens om allting, att nu är det verkligen bara att tuta och köra med nästa roman. Och hoppas på det bästa. Redigeringen av barnboken fortskrider. Igår skrev jag en recension och ikväll ska jag skriva en till. Idag har jag undervisat på Skrivarlinjen. De håller på med det självbiografiska blocket nu och idag höll jag en liten föreläsning med mycket skrivövningar kring ämnet "Form och innehåll". Vi gjorde en massa tossiga grejer, och kastade om mellan form och innehåll, mellan självupplevt och fiktion. En idé som föddes under lektionen var att man skulle kunna gå omkring i en t-shirt som det stod "Baserad på en sann historia" på. Det var tyckte jag var omåttligt roligt. Ska kanske göra verklighet av det.