Gud böjde sig ner och tittade på jorden,

Det vackra blå-gröna klotet, så rikt på liv.

Och Gud tänkte på den gången, för länge sedan,

I världens begynnelse, då Gud blivit arg på människorna

För något dumt som de hade gjort.

Jag blev så arg, tänkte Gud, att jag ångrade att jag hade skapat

Jorden, människor, fiskar och fåglar. Allt skulle bort.

Jag öppnade himlarna och lät regnet falla ner utan uppehåll

Tills hela jorden var översvämmad upp till de högsta bergstopparna.

Fast, tänkte Gud och log, så ångrade jag mig faktiskt igen,

I sista stund, och räddade människorna

Och djuren, och fåglarna, och fiskarna.

Det var ju då jag bad min kompis Noa att bygga en jättestor båt

Som alla kunde få plats på och rädda sig undan vågorna.

Sedan lät jag vattnet sjunka undan så att båten kom i hamn.

Jag ångrade mig, tänkte Gud, Jag ångrade mig så mycket att jag lovade

Högt och tydligt att aldrig göra så igen. Ja, man kan säga

Att jag bad om ursäkt.

Hur gick det då för Job?

Jo, han fick sova över hos en kompis den natten.

Hans föräldrar byggde ett nytt hus, och Job fick nya

leksaker. Sedan levde han lycklig i sitt land

och så vitt jag vet lever han där än.

Snipp, snapp, snut,

Nu är sagan slut. Amen.

Ja, det menar jag att den gör, titt som tätt. Oline Stigs recension av Monica Antonssons bok "Mia - Sanningen om Gömda" i Sydsvenskan idag är väl en alldeles utmärkt text, men den faller ihop på just den punkten där den skulle kunna bli intressant - och det är inte Oline Stigs fel! Hon redogör bara rakt och ärligt för de rådande förhållanden:

När Maja Lundgrens roman ”Myggor och tigrar” nyss kommit ut satt jag på en buss med tjugo andra författare, på väg till en konferens. Det var ett fruktansvärt liv. Hälften var för, hälften emot, argumenten haglade fast bara tre hade läst boken.

Maja Lundgrens "Myggor och tigrar", Lars Noréns dagbok och andra liknande böcker engagerar och kommer att engagera landets författare, kritiker, litteraturvetare och journalister därför att dessa böcker utspelar sig i deras miljöer, bland deras likar. Ersätt ordet "författare" i ovanstånde stycke med "vårdbiträden" eller "kommunalarbetare", så får ni se.

"Gömda" och "Asyl" däremot både skildrar och vänder sig till arbetarklassen - och därför blir debatten kring dem osynliggjord. Trots att den pågår som bäst på bloggar runt om i landet. Där kreti och pleti dväljs.