Ojdå, var ska jag börja? Självbiografi är ju så att säga mitt levebröd på alla möjliga nivåer. Något måste jag ju bestämma mig för... jag vinklar veckans lästrio på riktigt riviga tanter:

Kerstin Thorvall, När man skjuter arbetare, och dess två uppföljare I skuggan av oro och Från Signe till Alberte.

Trilogin är i mina ögon oumbärlig läsning, en blivande klassiker. Det personliga är sannerligen politiskt. Och gripande. Och så otroligt bra ihopkommet. Man njuter, lider och blir bara klokare och klokare under läsningen.

Anna Wahlgren, Mommo: en självbiografi i tre delar. Riksmorsan, den ständigt kontroversiella Anna Wahlgren, har skrivit tre oemotståndliga självbiografiska böcker. Hon är en våra största kvinnliga författare, och en av de mest underskattade. Dags att återställa ordningen.

Elsie Johansson, med det fantastiska Näckrosträdet - en äldre kvinnas uppgörelse med sitt kvävande äktenskap. Magiskt språk - en aning svårforcerat, men man får lön för mödan. En stark läsupplevelse.