Väldigt konstig känsla kom över mig idag mitt i redigeringsarbetet - jag blev så skraj för manuset att jag låste in mig i badrummet och grät floder. Mycket har jag varit med om i mina skrivprocesser, men det är första gången en bunt papper skrämmer mig från vettet. Ringde min redaktör som till min stora lycka inte alls åkte skidor - som alla andra jag känner gör - utan satt faktiskt på sin arbetsplats och stöttade mig och gav mig rätt i allt. Vad jag än sa. Det kändes skönt. Nu ska jag ta manushögen och gå och sätta mig i solen någonstans med den - i ljuset skräms den kanske mindre:)