... orkar jag väl. Den ena avslutningen efter den andra på Skrivarakademin. Det ena frilansknäcket efter det andra ska bli färdigt. Min roman ligger i sin senaste version på skrivbordet och jag är så rädd för den att det inte finns några ord. Åt hur som helst en supertrevlig lunch med Jenny Jägerfeld idag - det är skönt att få dela sina våndor med någon. Är rätt nöjd med min tidskriftskrönika idag också.

Köpte för ett par dagar sedan en antologi med krimnoveller. Nåja, köpte och köpte. Fick på köpet, snarare. På Bokia i Kista skänkte de bort den till dem som handlade. Nåväl. Boken visade sig vara en höjdare. Jag läste den ena berättelsen efter den andra, men till slut somnade jag. Vaknade med en färdig novell i huvudet, riktigt fin. Skrev ner den och undrade i mitt stilla sinne vad jag skulle med den till. En typisk restprodukt av en manisk period. Surfade dock in på Monicas blogg idag och hittade detta.

Så långt har jag i alla fall kommit i den första redigeringsomgången, då jag i princip bara för in redaktörens anmärkningar. Fasar för morgondagen - då ska jag printa den rättade versionen och läsa igenom hela manuset. Förra gången jag gjorde det orsakade ju läsningen en veritabel chock. Ångesten tilltar. Imorgon ska jag skriva min nästa OBS-krönika, och någon gång under veckan ska jag recensera en doktorsvahandling. Terminsavslutning på Skrivarakademin därtill - jag är nog rätt kokt i slutet på nästa vecka...

Synd att man är nykterist

Det gick ju i år också... Tog bara två dagar. Helt sjuka summor jag drog in förra året,undrar vart allt hade tagit vägen? Redigeringen fortskrider, långsamt och värdigt. Sextio sidor klara. Igår tog jag dock en minisemester; promenerade tillsammans med min mor på Djurgården, åt lite meze på Söder och gick sedan och såg den underbara danska filmen "Konsten att gråta i kör", där folk pratar en dialekt jag aldrig hört förr. Och så fick jag mina födelsedagsklappar av mamma (som handlat dem i Rom!). Två pashminasjalar, vackra örhängen i silver, en anteckningsbok och en orange kofta. Det känns bättre nu - Håkan Jaenssons avskedsmingel i onsdags tog på krafterna. Att det skulle väcka så mycket känslor...Talen var fina. Myrdals inte minst. Och så var han ju där med sin fästmö. Ett givet sista kapitel i min kommande bok (den som ska heta "Myrdal. En kärlek" - en personlig genomgång av vissa teman i hans skriftställarskap).