... innan boken kommer i höst publicerar jag på förekommen anledning. När jag läste om utställningen på Judiska museet i morse blev jag så glad över att den historien äntligen uppmärksammas. En av bipersonerna i romanen, teaterregissören Jacek, formulerar sina erfarenheter så här:

Jag är en illusionslös man. När jag var tjugotvå flydde min familj från Polen. Jag är av judisk börd, ser du. Min pappa var så förvånad när hans kollegor och hans forna stridskamrater, män som frös arslen av sig i samma skyttegravar som han, hans närmaste vänner, förklarade för honom nittonhundrasextioåtta att de var polska patrioter medan han bara var en smutsig jude. Jag svor för mig själv redan då att jag aldrig skulle tillåta mig att bli lika förvånad.

Detta gäller ju inte bara Polen, även om händelserna där 1968 var extrema och uppseendeväckande. Inte heller de baltiska ländernas regeringar har helt gjort upp med sitt förflutna under andra världskriget, med morden på de inhemska judarna. Nåja, det lär jag ju återkomma till.