...mot den tionde mars. Magiska datumet. Låååååångsamt skrider redigeringen av boken fram i ett oooooliiidligt långsamt tempo. Saken är den att jag hade läst hela romanen i ett svep och drabbats av komaliknande tillstånd. Vad är det jag har skrivit egentligen? Tanken ekade i min övergivna hjärna och jag stirrade misstänksamt på sidorna. Plötsligt insåg jag att manuset led av ett allvarligt och akut problem - det saknades en bit i mitten. Inte i slutet som min redaktör trodde. I mitten! Jo, kanske saknades det en liten bit på slutet, men det var bara peanuts. I mitten däremot gapade ett obegripligt hål. Och nu skyfflar jag jord ner i hålet. Hysteriskt. Min man skrattar rått i telefon. "Så här är det ju alltid när du ska slutföra ett manus". Är det? Jag är i så fall inte klok som överhuvudtaget börjar.

En del av skrivprocessen