... som doftar salighet,

i mörkret skall den skina,

besegra dunkelhet.

Sv ps 113

Dagen före julafton: granen är klädd, ljusen är tända och till och med skinkan är kokt. Den är från Ängavallen, ekologisk och svindyr, i ordets rätta bemärkelse. Nunnorna har stängt boden och ska ge sig av mot Minsk imorgon. På något obegripligt sätt har jag tagit mig ända hit - och mirakulöst nog har julfriden infunnit sig. Jag gitter inte ens reta upp mig på att tidskriften Amelia utnämnt Maja Lundgren till en av årets modigaste kvinnor eller att Göran Skytte funnit en högre mening i ett trafiktillbud. Det är lugnt. Allt är förlåtet. Livet är en flod och vi är timmerstockar som flyter med strömmen, bärs av vattnet.

Livet - (på) en pinne

Jag vill inte leta efter högre mening i allsköns bråte som belamrar min livsväg. Saker händer. Man tar itu med dem. Och jag vågar inte lita på att lidandet ska göra mig till en bättre människa. Men jag tar emot det som livet kommer med, jag står vid stranden och samlar in, stiger ner i vattnet och låter det skölja över mig.