Svenska kyrkans remissvar förvandlar en juridisk fråga till en semantisk och undviker att ställa den teologiskt. Friskt jobbat! Men jag älskar min kyrka. Jag älskar dess tafatthet, sättet den vill ge bort sin sista skjorta och sin mantel på, till en massa folk som inte vill ha någons begagnade skjorta. För den som vill ha perspektiv på vår svenska kyrkas ställningstaganden kan jag återge ett samtal jag hade med en medlem i rysk-ortodox församling:

Han: Jaså, ni har en kvinnlig biskop i Stockholm?

Jag: Ja, hurså?

Han: Hur gammal är hon då?

Jag: Varför vill du veta det?

Han: Jo, om hon fortfarande är fertil så undrar jag hur hon kan göra altartjänst de dagarna hon är oren.

En livlig om än lite hätsk diskussion utbröt om reglerna för altartjänst i templet. Sedan berättade jag att Svenska kyrkan både har präster och delar ut nattvard och att biskopen uppnått den aktningsvärda åldern av sextiotre år, och då andades han ut.

Ekumeniken har sina ljusa stunder!

Funkar hur fint som helst!