Direktlänk till inlägg 30 november 2007

Andra sidan Drougge

Av Inga-Lina - 30 november 2007 12:09

Läste naturligtvis Niclas Salomonssons genmäle i SvD - hur skulle man kunna låta bli? Synd att författare sällan syns i samhällsdebatten i andra roller än tok/toka, ego-på-väg-att-spricka eller gnällspik-av-Guds-nåde. För kontrastens skull kan man ju se på Liza Marklund, som är strikt professionell och väljer att göra sin röst hörd i de viktiga debatterna om kvinnors och barns rättigheter. En snabb fundering så där en regnig dag i det aktuella bråket mellan en författare och hennes före detta agent är hur otroligt populär OFFERROLLEN har blivit. Finns det fler än jag där ute som tycker att offerpositionen är en kraftfull maktposition? Det är lättare idag att gå ut offentligt och säga "jag har blivit misshandlad och våldtagen och nu vägrar jag att hålla tyst längre" än att gå ut och lika frankt erkänna "jag har misshandlat och våldtagit och jag ångrar mig". Därför hejar jag på Niclas Salomonsson och han får min respekt för att ha vågat erkänna en så stigmatiserande handling som att ha slagit sin flickvän.

 
ANNONS
 
Ingen bild

ab

30 november 2007 23:43

Han får respekt för att han modigt erkänner det som går att läsa i en offentlig dom? Är inte det att klara sig lite väl lätt undan - eller är du ironisk?

 
Ingen bild

Inga-Lina

1 december 2007 12:22

Ironisk? Inte alls. Vem som helst läser inte domar, hur offentliga de än är. Betydligt fler läser Svenska Dagbladet.

 
Ingen bild

ab

2 december 2007 00:00

Men herregud, han erkände inte ett smack offentligt förrän Unni Drougge skrivit sin bok. Ska vi ha respekt för kvinnomisshandlare bara för att de inte ljuger också (när det f ö inte längre går att göra det)?

 
Ingen bild

Inga-Lina

2 december 2007 14:02

Ja, det ska vi. Alla som bekänner sina synder själva - och inför andra - har min respekt. De som erkänner andras synder respekterar jag följaktigen lite mindre.

 
maria granberg

maria granberg

2 december 2007 16:45

Jag förstår vad du menar när du skriver att offerrollen är populär. Fler sympatiserar med den och en man som berättar att han våldtagit men nu går i terapi för att komma tillrätta med sig själv möts sällan av sympati utan mer av misstro. Det finns mörker och ljus i oss alla och det är svårt att ta till sig och förstå att även jag kunnat bli en som misshandlar barn våldtar kvinnor, våldför mig på andra etc. Även om man inte gör just det onda, så gör vi alla människor onda saker ibland och kanske utan att ens märka det, för det ondaste av allt tror jag är att vara likgiltig då någon lider och då vill jag inte tänka på hur många gånger jag kan ha varit verkligt ond.
Det handlar om allt det lidande som jag kanske inte orkar se eller tror mig orkar se.
Men jag vill nog ändå inte gå så långt och påstå att offerrollen är populär överallt.
Det finns fortfarande en stor skam och tystnad kring tillexempel sexuella övergrepp, därför att man efteråt känner sig så extremt smutsig. Så det finns också gott om människor som varit med om saker men som tiger i hopp om att glömskan ska läka det.

http://alce.bloggagratis.se

 
Ingen bild

Inga-Lina

2 december 2007 17:15

Tack för din kommentar. Ja, du har rätt i att skammen kan hindra någon som råkat ut för ett övergrepp att vittna om det. Det har jag också sett exempel på. Men jag har även sett människor som kommit över skammen, berättat om vad som hänt och ändå behållit värdigheten - vad jag vänder mig emot är att någon som faktiskt VARIT offer och verkligen lidit inte märker när offerpositionen går över till en maktposition. Då är det kanske dags att besinna sig.

 
Ingen bild

maria granberg

2 december 2007 18:12

När offerpositionen går över till maktpositionen, då är det verkligen hög tid att besinna sig.

Beträffande Unni Drougge. Jag kan inte låta bli att komma med en mycket moralisk kommentar.

De verkliga offren är inte det hennes fem barn?

 
Ingen bild

Inga-Lina

2 december 2007 19:41

Ja, det är knasigt att barnen blir inblandade. Vilken mardröm!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Inga-Lina - 25 januari 2010 21:59

Kära vänner! Från och med nu hittar ni mig på den nya bloggen:   http://ryskabarder.bloggplatsen.se/   Den är rätt hårt nischad,men kul! ...

Av Inga-Lina - 19 januari 2010 13:25

Ett nytt år - ett nytt projekt. Under året kommer jag att medverka i en ny blogg, ett projekt där vi tolkar modern rysk poesi och lägger ut tre-fyra dikter i månaden. Vi kommer att fokusera på främst ryska singer/songwriters men även en del moderna k...

Av Inga-Lina - 31 december 2009 13:15

Det har varit ett turbulent år för mig, med många omvärderingar, många bekymmer och många vägval. En rolig sak som hänt är att jag skaffat en kolonilott, där överraskade jag mig själv rejält. Under andra halvan av året hade jag för första gången på l...

Av Inga-Lina - 22 december 2009 16:07

Vad är det med SVT och deras vurm för manliga genier? Mankell skriver om Ingmar Bergman. Mossigt i överkant. Var är den stora satsningen på Karin Boye? Edit Södergran? Astrind Lindgren, för Guds skull! Ja, jag vet att SVT tog tag i Selma Lagerlöf. Me...

Av Inga-Lina - 18 december 2009 20:52

Kan inte fatta att det är sant. Tre veckor ledigt. För första gången på tre år. Ska försöka smälta det. ...

Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30
<<< November 2007 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Inga-Lina med Blogkeen
Följ Inga-Lina med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se