Och ner igen - Vulkan klarade inte av anstormningen av skrivsugna, utgivningshungriga svenskar. Hur många manus kom egentligen in första dagen? Nåja, det verkar ju som om något helt nytt är på gång inom litteraturen, något som redan hänt med musiken och kortfilmen. De resurskrävande konstformerna blir med hjälp av den nya tekniken tillgängliga för allt fler utövare. Nu är det bara skulptur och arkitektur kvar. Eller är heminredningsprogrammen en del i erövrandet av det senare?

Kvar att erövra

Nu har jag nästan handlat upp mina arvoden. En vinterkappa blev det, en fuskpäls. Stackars expediter i den butiken - de råkade ut för en rejäl attack av min shoppingfobi. Jag spottade och fräste, och en av dem gick helt enkelt därifrån. Jag var verkligen kunden från helvetet - tur att min man var med. I skoaffären gick det lite bättre, för där hittade jag en strategi. Jag pratade med min man och han pratade med expediten. På det sättet lyckades jag få med mig två par vinterskor. Nu var jag varm i kläderna (haha!) så vi gick in i en ganska knasig boutique vid Odenplan som hette Isabella och sålde italienska kläder. Därifrån gick jag med tre toppar och en snygg brun kavaj i sammet. Vi var fullständigt slut och traskade iväg ner till Norrtull där vi hoppades få äta en bit på Estniska delikatesser. Och så visade det sig att de inte finns längre! Jaha, som man säger på ryska, "vi gick ut på däck, men däcket fanns inte". Hungriga och sura traskade vi tillbaka till Odenplan. Min hemliga plan var att visa min man Tranan. Och det blev en succé. Glada och mätta höll vi på att dåsa till, men dagen var inte slut än. Vi skulle ju till Nybrokajen och lyssna på Johan Ehrenbergs koncert. hemskt trevligt det också. Något skrivet blev det verkligen inte idag - och jag skäms. Men samtidigt är det här min första lediga dag på veckor... Och nu slipper jag frysa...