Alla inlägg under oktober 2007

Av Inga-Lina - 20 oktober 2007 22:42

Nej, vi har inte diskuterat vad som har hänt. Det gör man inte på ett kloster. Man försöker inte begå självmord heller. Här arbetar man och ber och förströstar på Gud i övrigt.Vi var sju systrar i huset just nu, mig själv inräknad.Jag var klostrets husmor. Föreståndare. Abbedissa.Syster Ingrid hade varit med ända från starten på sjuttiotiotalet, långt innan jag kom hit och tog över rodret.Den förra husmodern, moder Cecilia, bodde kvar på klostret – rullstolsburen och en aning dement, men andligt mer frimodig än någonsin.Syster Lydia kom ett år före mig, det vill säga för sju, nej – åtta år sedan.Syster Veronika avlade de eviga löften för bara fem månader sedan.  Syster Fransiska och syster Hildegard hade anlänt från ett systerkloster i Indien så nyligen att de ännu inte kunde ett ord svenska. De hade skickats hit på min begäran. Vi behövde all hjälp vi kunde få.Det krävde oerhört mycket tid och kraft att driva ett behandlingshem för psykiskt sjuka kvinnor. De indiska systrarna skulle hjälpa oss med trädgården och köket och kapellet – för att inte tala om bageriet! Att leva klosterliv är sannerligen ingen dans på rosor och långt ifrån en sinekur. Alla föreställningar om ett stillsamt liv fyllt av andliga funderingar kommer på skam.Här på Alvika sliter vi och ligger i från fyra på morgonen till nio på kvällen när vi äntligen stupar i säng. I alla fall de av oss som inte har nattjour. Varför?                      Ja, säg det.Ombyggnaden av den gamla herrgården hade verkligen kostat oss tagelskjortan.Vi bestämde oss för att ta emot gäster för att vi ville dryga ut kassan.Sedan gav det ena det andra. Socialförvaltningen hörde av sig och bad oss ta emot en av deras klienter som hade så kallad dubbeldiagnos. Vi lovades rundlig betalning. Kvinnan var tablettberoende och psykotisk och hennes psykoser var religiöst färgade. Hon ville själv komma till just oss. Vi tog hand om henne och hon blev frisk, tillräckligt frisk för att få jobb och bostad. Ryktet om vår kompetens spreds i grannkommunerna. Snart var vi överhopade med brev och telefonsamtal från desperata socialsekreterare som letade efter ställen att placera sina besvärliga klienter på. Marknaden för våra tjänster verkade vara omättlig. Och vi föll för frestelsen. Visst talade vi om Jesu kärlek och att hjälpa de svaga och visst menade vi det vi sa. Fast om vi inte hade varit i desperat behov av pengar hade vi aldrig låtit verksamheten svälla till var den var just nu: fyra vårdplatser med tillsyn dygnet runt.

ANNONS
Av Inga-Lina - 20 oktober 2007 22:37

Nej, jag orkar inte ta tag i den också. Imorgon ska jag läsa ut en estnisk bok och fakturera. Är jag lågpresterande?

ANNONS
Av Inga-Lina - 20 oktober 2007 22:28

Lyssnade på Människor och tro i radio och blev upplivad av Werner Jeanronds brandtal. "Kärleken är inte en känsla, det är arbete", sa han och det lät helt i överensstämmelse med vad jag alltid trott. Han är professor i systematisk teologi i Lund - fast nu ska han flytta till Glasgow. Vilket påminner mig om att mina London-biljetter har inte rört sig framåt en millimeter. Jag kan helt enkelt inte bestämma mig för om 2500 är för mycket för en tur- och returresa. Jag har också tittat på mina klipp som är relaterade till romanen: jag har samlat artiklar som handlar om missbruk, livet på landet, mor-dotter relationer. Romanens arbetstitel, Drottningflickan, ger en vink om att det ska handla om mödrar och döttrar. Och lite om fäder och söner också, en av huvudpersonerna är ju man! Jodå, Ludvig från Mirakelkuren är tillbaka! Fast fem år tidigare, när han precis påbörjat sin prästbana.

Av Inga-Lina - 20 oktober 2007 12:12

Även kallad deadline. Det är mycket enkelt alltsammans: den 30 november ska den första versionen av Drottningflickan vara klar. Det innebär åtminstone 100 A4. Och jag har ca 20 A4 som håller någorlunda. 80 kvar att skriva alltså, vad är 80 genom 30? Jo, 2,7 A4 per dag bör jag kläcka ur mig, och det är inte orealistiskt. Men inte mer. Nästan tre sidor text per dag - det är oerhört mycket! Torgny Lindgren hälsade på oss för en tio dagar sedan och berättade att han skriver ungefär tio-femton rader om dagen - för hand! Det kallar jag ett lagom arbetstempo, och jag strävar dit, men jag är inte där ännu. Återstår bara den enkla frågan vad jag ska fylla sidorna med. Jag skriver kort! Några rader - och jag tycker att jag har sagt allt som finns att säga. (Och det har jag, förmodligen, också).



Av Inga-Lina - 19 oktober 2007 23:43

Minns hur det var förra året, så här års. Då lade jag mig och somnade, utmattad, så fort huvudet rörde kudden. Pang! Två minuter senare var jag hur pigg som helst och ångestriden, med bara två tankar i huvudet: "jag är inte klar med romanen!" och "jag ska dö snart!". Sedan flyttade vi sängen, romanen blev färdigskriven, och jag började sova igen. Ska allt börja om nu igen? Jag vet inte. Minns när jag klädde om sofforna. När jag började hade jag inte en susning om hur en symaskin fungerade, hade aldrig varit nära en stuvbit och var totalt handfallen. Först när sofforna var klara visste jag hur jag skulle gjort från början! Och nu är det samma sak. Det har tagit mig tio år att skriva min första roman - men nu vet jag hur jag ska dra i trådarna och sy ihop säcken...

Av Inga-Lina - 19 oktober 2007 22:27

ur romanen... ska jobba mer på miljöbeskrivningen... imorgon (oh, detta ljuvliga ord!)


Vägen ledde över en oändlig gräsmatta, förbi gula byggnader i olika storlekar med äppelträd utanför, eller plommonträd, eller körsbärsträd, och alltid, alltid med utemöbler nedanför farstubron – hela tiden kände jag hur det ryckte i mig, hur jag ville gå in, någonstans, var som helst, bara för att slippa vandra över det ödsliga gröna, förbi fler oljade utemöbler, fler trasmattor uthängda till tork – men Mimmi bara travade surmulet förbi hus efter hus.

                      - Var bor dina föräldrar, egentligen, frågade jag till slut.

                      Mimmi gav mig en av sina blickar.

                      - Där, sa hon och slängde ut armen åt en trädsamling i fjärran där något vitt mycket riktigt lyste igenom.

                      Vi vandrade vidare. De gula husen tog slut och vi kom in i en allé, tätvuxen och, tack och lov, rätt kort. Träden steg åt sidan, slog upp porten mot ett grusplan – jag höjde blicken – och tappade andan.

                      Som en saga född ur havsskum, eller något. Slottet uppe på kullen kråmade sig i solskenet, blinkade förföriskt med sina fönster. Bakom det öppnade sjön sig, nerstörtad och för en kort minut trodde jag att Narnia verkligen fanns och att jag var där och såg slottet Paravel med egna ögon.

                      Det dröjde inte länge innan illusionen skingrades för vinden.

                      Inte var Paravels slottsgård nerskräpad med cyklar, pingisbord, basketkorgar och ja – trasmattor på tork. Där fanns inga oljade utemöbler i trä, och inga fula parasoller.

                      Jag såg mig omkring med stigande förtvivlan. Mimmi ställde sig en bit ifrån mig, stelt stirrade hon på slottstrappan.

                      Där, i den pampiga stenlagda entrén, stod en kvinna. Hon höll handen som en solskärm ovanför ögonen och spanade på oss.

                      - Vem där, ropade hon.

                      Mimmi mumlade: ”Hej mamma”, så tyst att bara jag kunde höra det.


Av Inga-Lina - 19 oktober 2007 21:30

... jodå, jag skrev den men ämnet är känsligt och jag ska forska vidare, skriva mer och ro hela resonemanget i land. Det räcker inte att bara provocera, man ska ha på fötterna också... jaja, det är mycket med det jordiska.

Av Inga-Lina - 19 oktober 2007 21:24

Tyvärr inte jag... men en glad nyhet är att mina pengar dök upp på kontot idag. Knappt har jag hunnit glädja mig färdigt förrän jag bröt ihop igen: när jag skulle köpa flygbiljetter till London visade det sig att alla billiga sådana var slut! Det är dyrt att vara fattig, eller, som man säger på ryska: när det regnar manna från himmelen har den fattige ingen sked. Å andra sidan har jag haft den mest underbara eftermiddagen: jag har fikat mig igenom halva Kungsholmen och läst en halv bok. (Hm, skulle kanske fikat vidare och läst mer?). Hur mycket har jag skrivit på romanen idag? Noll sidor noll noll ord. Nu ska jag förbereda morgondagen och fortsätta stimma för mina flygbiljetter. Kram!

Presentation

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18 19 20 21
22 23 24
25
26 27 28
29 30 31
<<<
Oktober 2007 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Inga-Lina med Blogkeen
Följ Inga-Lina med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se