Jo, det kan man. Lovade mina elever att översätta en rysk dikt för dem, och nu har jag gjort det. Blev stolt och vill inte undanhålla världen resultatet!

Introitus

av Bella Akhmadulina

min övers

Vägen till frihet, till tankens klarhet är enkel –

Det räcker med att inte ha tillräckligt varmt på fötterna.

Höstliga promenader längs vägen

Är allt som behövs.

Influensa i oktober – den är allseende som Herren.

Snuvorna störtar ner från de förvintriga himlavalven.

Som änglar med sländevingar

förtrollar de oss i köttet.

Se, här går du förbi träden och murarna,

Ännu okänd för dig själv och lite konstig,

Ännu har inte röntgenstrålarna avslöjat

Benens dimmiga banalitet.

Du är ännu tråkig, frisk och grov,

Men plötsligt – med ett godmodigt leende –

Sänder förkylningen dig sin luftkyss

Och sakta når den dina läppar.

Från och med nu är du sjuk. Du är inte skyldig

Någon någonting. Vännerna får klara sig

utan dig, och festerna. Celsius bekräftar

vördnadsfyllt ditt särskilda ämbete.

Du hör hur det kittlar, hur det rinner,

Kvicksilvret i din mun, hur det stelnar – och genast

Bestämmer dess silvriga exakthet

Graden av tillbedjan som är din.

En tung klunk av hostmedicinen

Skänker dig frimodigt sinne,

Sjukdomens alla sekundära vinster

Och modets stygga kyla. Allt i ett.

Ja, jag behövde verkligen positiva kommentarer idag och blev överlycklig när jag fick hela TVÅ brev om Mirakelkuren! En uppskattade humorn och en annan funderade över skillnaden mellan att hela och bota som ju är ett viktigt tema i romanen. Jag kände mig så peppad - och kom samtidigt på varför jag har haft så svårt att prata om romanen. Jag har förstått nu att jag drabbades av en sorts förlossningspsykos i förhållande till den: jag vägrade att ta i den, vägrade att läsa den...Mystiskt... Pratade med min äldsta son igår och han gav mig så kloka råd: "Var inte så himla käck och hurtig i din nästa bok, mamma. Du menar ju allt du skriver, på allvar". Han har så rätt så. Fick ett vansinnigt roligt kort från honom idag. Han och flickvännen har varit i Amsterdam, där man kunde "äta pannkakor, tulipaner och träskor".

Ninas ledmotiv hittade jag i en låt av den ryska singer/songwritern Veronika Dolina

Fröken Melusina

får aldrig bli någons fru.

Hennes syster får, och kusinen,

men inte hon, det är tabu.

Jo, kanske en enkel herde

skulle klara det. En ingenjör.

Men inte en samlare, inte

en nyfiken zoolog.

(min övers)

http://sv.dikt.org/Bild:Melusina_0074.png

Jag är inte blödig av mig - men igår grät jag. Visst var hon gammal, och dog i sitt hem, somnade in bland sina älskade djur. Men mina tankar går till Jan. I över femtio år vek de aldrig från varandras sida. Arbetade och reste tillsammans. Så många böcker och utställningar och filmer. Nu är han ensam. Jag vet själv inte vad som skulle vara värre: att överleva min man och bli lämnad ensam eller att lämna honom för att gå förre. Nu hoppas jag att barn och vänner sluter upp kring Jan.

Utsövd - för en gångs skull - vaknade jag och blev genast upplivad av Jan Myrdals drapa i Svenska Dagbladet. "Kalla mig gärna heteronormativ", säger han. Jag älskar gubben! På riktigt. Någon gång ska jag skriva en bok som ska heta: "Myrdal. En kärlek". Sedan retade jag mig på HOMO:s invändningar mot reklam i tunnelbanan som uppmanar till att bevara äktenskapet. Till SvD säger HOMO så här: "Även om det är tillåtet att sprida de här budskapen( att barn behöver sina biologiska föräldrar, min anm) så betyder det inte att det är lämpligt". Lämpligt? Vem avgör vad som är lämpligt? Vore det inte mer på plats med en klädsam tolerans av typen "ni har era åsikter och vi har våra"? Nåja. Jag satte mig vid datorn och skulle precis börja skapa när jag blev uppringd av P4 - nu ska jag dit och prata om Göran Perssons kommande biografi, ska vara där kvart över två. Så nu sätter jag igång och jobbar i alla fall fram till lunch. Alltid något.

Jag har fakturerat färdigt, försökt fylla i allt till punkt och pricka, följt varenda lilla instruktion - och nu ska jag se om jag den här gången lyckas få in mina pengar före förfallodatum. Det skulle i så fall vara första gången - och jag har frilansat i fjorton år. London verkar inte bli av. Ett bekymmer mindre. Hem och skriva!

Mimmis mamma är en känd läkare och kontroversiell debattör. Jag har plockat lite med vilka åsikter hon skulle kunna driva, helst provocerande sådana.

Många sjukdomar har, liksom djur- och växtarter, sina särskilda nischer. När de rätta omständigheterna är förhanden kan sjukdomarna blomstra, för att sedan tyna bort när villkoren för sjukdomarnas existens inte längre finns kvar.

...har jag läst alla de böckerna jag ska skriva om. Evighetsfällan av Eeva Park, om trafficking, var överraskande skickligt skriven. Jag blev helt paff, full av beundran inför det snygga hantverket. Hon glider så elegant mellan olika tidsplan! Det som brukar vara så svårt...

På lördag är det dags för vår skrivargruppsmöte. Det är ett gäng gamla elever till mig. Vi ses en gång varannan månad, läser och ger synpunkter på varandras texter. Och det betyder att jag måste lämna ifrån mig något kapitel.